I satsningen Bruksort 2.0 samarbetade Hagfors kommun, näringsliv och invånare för att stärka attraktivitet, mobilitet och innovation. Arbetet byggde på samskapande, där invånarnas gemensamma berättelser om framtiden användes för att formulera framtidsvisioner. Nu är slutrapporten klar.
Arbetet i projektet har mynnat ut i Hagforsmodellen – en modell som fångar kraften i platsen och visar hur berättelser, tillit och kreativitet kan bli drivkrafter i hållbar utveckling. Genom samskapade dikter, skulpturer och berättelser om framtiden har invånarna själva satt ord och form på vad framtida omställning kan betyda i en bruksort.
Jenny Karlsson och Linda Ryan Bengtsson vid Karlstads universitet – kan ni ge exempel på vad projektet ledde till?
– I Hagfors har invånare, industri, kommun och civilsamhälle samskapat framtidsbilder som bär både hjärta och handlingskraft om hur mobilitet, arbete, kultur och vardag kan formas tillsammans. Genom att arbeta med framtidsvisioner synliggjordes att framtiden inte är något som ”kommer” till oss, utan något som kan skapas genom gemensamma beslut, prioriteringar och praktiker, säger Jenny Karlsson, forskare vid Centrum för tjänsteforskning (CTF) och lektor i företagsekonomi vid Handelshögskolan.
– En av de mest framträdande framtidsvisionerna var behovet av fysiska mötesplatser som stödjer lokalt engagemang, samarbete, kreativitet och generationsöverskridande interaktion, bortom de digitala forumen, säger Linda Ryan Bengtsson, docent i medie- och kommunikationsvetenskap vid Karlstads universitet.
Bruksort 2.0 har blivit första kapitlet i en större berättelse om hur bruksortens själ, kreativitet och kraft kan bli en modell för hållbar utveckling – där samarbete, kultur och innovation bildar ett levande ekosystem för framtiden.
– Processen synliggjorde en stark medvetenhet om att leva i periferin och hur rådande föreställningar om landsbygden påverkar människors självbild, säger Linda Ryan Bengtsson.
– Den visade också på en tydlig vilja till förändring och initierade viktiga samtal om framtiden och det gemensamma ansvar som krävs för att skapa den, och inte minst bruksortens potential att ta en viktig roll i förändringsarbetet, säger Jenny Karlsson.
