Vad är integration? Hur skapas integration och vem riktar den sig till? Och hur görs integration när det handlar om invandrade kvinnor? Likhetens rum - olikhetens praktik, en nyligen publicerad avhandling vid Karlstads universitet, undersöker tankar kring integration och integrationens politik och praktik med invandrade kvinnor i fokus.
- Jag har i min avhandling byggt upp en modell för att kunna tolka och förstå hur integration som process görs och hur det som görs kan förklaras, säger Lena Grip, nybliven doktor i kulturgeografi. Genom modellen har jag kunnat dela upp integrationsarbetet i olika processer. Detta har tydliggjort att det finns många olika delar och nivåer i integrationspolitikens misslyckanden.
Integration i praktiken
Fyra medelstora svenska kommuner har valts ut för att studera hur integrationsarbetet genomförs. Intervjuer har gjorts med politiker, tjänstemän och invandrade kvinnor, liksom studier av olika integrationspolitiska dokument. I Likhetens rum - olikhetens praktik diskuteras föreställningar om likhet och olikhet utifrån genus och etnicitet i ett tänkt svenskt rum. Integrationspolitiken och praktiken som den hittills fungerat bygger på en paradox utifrån att integrationspolitiken konstrueras utifrån en önskad ökad likhet samtidigt som antaganden om olikhet är en utgångspunkt för politikens strävanden.
I de fyra undersökta kommunerna är integrationsarbetet framför allt inriktat mot olika projekt för invandrade personer, med starkt fokus på arbetsmarknadsintroduktion. Politikernas roll är framför allt att skapa ramar för integrationspolitikens utförande genom policys och program, men står sen i många fall mer frågande till vad som faktiskt hänt och varför det inte blivit som de tänkt. De kommunala tjänstemännen är länken mellan politikernas beslut och det praktiska utförandet. Avhandlingen visar att de intervjuade tjänstemännen ofta formar en praktik grundad i egna kunskaper och erfarenheter. De politiska dokumenten i form av planer och policys verkar spela mindre roll i tjänstemännens verkställande av integration. Det kan handla om både stöttning, uppmuntran liksom om att hjälpa invandrade personer in i samhället genom att agera som dörröppnare.
Motsättning mellan att vara sig själv och att integreras
Det finns hos de intervjuade en uppfattad motsättning mellan att vara sig själv och integration. De invandrade kvinnorna får genom schablonen inte rätt till sin egen identitet, de förväntas vara något annat än de är och de delar som motsäger schablonen förblir ignorerade eller osedda. Flera föreningsaktiva beskriver det som att valet står mellan att anpassa sig eller att behålla sin kultur. Att vara sig själv och ändå accepteras och släppas in i samhället verkar utifrån intervjuerna med kvinnor i föreningarna inte ses som en möjlig väg. Därför sker hos många också olika former av anpassning. Detta visar att en person som en gång invandrat oavsett vad den gör eller hur den ser ut, först och främst har en olikhetsstämpel på sig enligt principen en gång invandrare alltid invandrare.
Politikernas engagemang avgörande
En sista avgörande faktor är politiskt ledarskap på kommunal nivå, där studien pekar på att i de kommuner där politiker med eget engagemang i frågan visar att det är ett viktigt område för kommunen att arbeta med, kommer integrationsarbetet att uppfattas som en prioriterad fråga. Det får effekter i form av ökad legitimitet och pondus för integrationsfrågan. Det får också betydelse för de föreningar och tjänstemän som utformar integrationspraktiken lokalt. Finns inte de ledande politikernas engagemang kommer frågan inte att få kraft och legitimitet i den övriga organisationen.
