Det är cirka 4700 kilometer mellan Stockholm och Hormuzsundet. Ändå påverkar händelserna i fraktfartygens flaskhals svensk ekonomi. Karl-Markus Modén, universitetslektor i nationalekonomi vid Handelshögskolan, reder ut sambanden mellan Hormuzsundet, världsekonomin och den svenska vardagen.
Det är lätt att tänka att konflikter i Mellanöstern är något som händer ”långt borta”. Ändå kan ett spänt världsläge kring ett smalt sund mellan Oman och Iran snabbt göra livet dyrare även i Sverige. Bensinpriser stiger, elräkningar svänger och hushållens ekonomi sätts under press. Men hur hänger allt detta egentligen ihop?
Hormuzsundet är bara några kilometer brett på sitt smalaste ställe men dess betydelse för världsekonomin är enorm. Länder runt Persiska viken – som Saudiarabien, Qatar, Irak, Iran och Förenade Arabemiraten – står tillsammans för omkring 20 procent av världens produktion av råolja och naturgas. Det avgörande är att dessa energiråvaror handlas på globala marknader.
– Dessa marknader är globala, så även om vi konsumerar Nordsjöolja så stiger priset lika mycket för alla sorters olja när flödena från Hormuzsundet hotas, förklarar Karl-Markus Modén.
Effekterna märks sällan direkt som tomma butikshyllor eller brist på varor. I stället smyger de sig in via inflation och stigande kostnader.
– Den direkta effekten kanske inte känns direkt i hemmet men för dem som använder en bil driven av fossila bränslen och använder denna lika mycket som tidigare kommer att ha mindre pengar över för annan konsumtion – inklusive mat, säger Karl‑Markus Modén.
När bränsle blir dyrare urholkas hushållens marginaler. Det betyder färre spontana inköp, mindre sparande – och ökad ekonomisk stress. När världshandeln störs är det oftast bensin- och dieselpriserna som påverkas snabbast.
– Normalt ändras dessa priser med en dags fördröjning men under den här krisen har det ibland gått ännu snabbare, säger Karl‑Markus Modén.
Även elpriserna påverkas snabbt. Skälet är att naturgas används för elproduktion i många europeiska länder, bland annat i Tyskland – vars elnät är sammankopplat med det svenska. Det gör att en energichock på kontinenten kan vandra vidare norrut till svenska element, elbilar, varmvattenberedare och hemelektronik.
Oljan är dock en del som faktiskt påverkar Sverige i en liten omfattning. Vi är inte opåverkade men är mindre beroende av olja – däremot produceras exempelvis helium och kvävegödsel i regionen kring Hormuzsundet.
– Det här är indirekta beroenden, säger Karl-Markus Modén. Varor som helium och kvävegödsel är helt avgörande för sjukvård och jordbruk. Även om Sverige inte importerar dem direkt därifrån så köper vi dem från länder som gör det. Och på en global marknad stiger priserna för alla.
Hur påverkar då en sådan här kris svenska jobb, företag och investeringar?
– Tjänstesektorn klarar sig ofta bättre än industrin men ingen sektor är helt isolerad, säger Karl-Markus Modén. Ju mer en industri eller sektor är fossilenergiberoende desto större är den negativa påverkan på produktion och jobbmöjligheter.
Företag som tror att krisen blir kortvarig väntar ofta och avvaktar. Men om problemen biter sig fast förändras strategierna.
– På sikt söker man ofta efter alternativ, säger Karl-Markus Modén. Detta kan till och med öka investeringarna när gammal kapitalutrustning behöver ersättas. Det ekonomiska trycket kan alltså både bromsa och driva på omställning.
När energi blir dyrare ökar kostnaderna för nästan alla varor och tjänster. Företagen svarar genom att höja priser – och den beryktade och brett diskuterade inflationen tar fart.
Varför gör den det?
– Företagen höjer priserna för att kompensera sig för de ökade kostnaderna och om Riksbanken bedömer att inflationen sprider sig bortom energi kan räntan behöva höjas, säger Karl-Markus Modén Detta sker i ett läge där hushållen redan är stressade av höga energi- och bränslepriser. Resultatet kan bli att en begynnande konjunkturuppgång bromsas eller uteblir.
Jämfört med många andra länder är Sverige mindre sårbart än förr. Sedan 1970‑talet har fossila bränslens andel av energiproduktionen minskat från cirka 80 till 25 procent samtidigt som energianvändningen per BNP‑krona mer än halverats.
– I Sverige har det gått längre och snabbare än i de flesta andra länder. Tillgången till vattenkraft och kärnkraft har varit avgörande även om vi fortfarande ligger efter vissa länder – som Danmark – när det gäller vind- och solkraft.
Vad kan staten och konsumenterna göra?
– Statens möjligheter är begränsade, förklarar Karl-Markus Modén. Stödåtgärder kan mildra smällarna för utsatta hushåll men de finansieras i slutändan med lån som måste betalas tillbaka. Det enda alternativet är att minska konsumtionen av varor som blivit dyrare – det kan handla om att ställa in resor, ändra resvanor eller snabba på beslutet att byta till elbil.
För den som minns 1970‑talets oljeprischocker framstår dagens situation i ett annat ljus då oljeprischocken då var tre till fyra gånger värre än idag. Det betyder inte att man ska bagatellisera dagens problem, utan att visa att samhällen kan anpassa sig – och har gjort det förr.
Karl-Markus Modén har en viktig reflektion:
– För dem som var vuxna, eller halvvuxna, 1973 så känns det här som ”a walk in the park”. Nästa oljeprischock var 1979 och en tredje inträffade 1990–91. I samtliga fall var politiska oroligheter i Mellanöstern den bakomliggande anledningen. Så vi är redan är vana vid sådana här händelser och har lyckats anpassa oss mycket bra.
Hormuzsundet må ligga långt bort men dess betydelse visar hur tätt sammanflätade världsekonomin och vardagslivet faktiskt är – och hur våra gemensamma långsiktiga val avgör hur sårbara vi blir nästa gång världen gungar.
