Att undervisa i skrivande är ett viktigt uppdrag för ämneslärare i svenska. I en ny avhandling undersöks hur blivande svensklärare förbereds för detta uppdrag genom handledningssamtal med sina skolbaserade handledare under den verksamhetsförlagda utbildningen, VFU. Syftet är att förstå vilken typ av kunskap som skapas i dialogen och hur deltagarna själva uppfattar samtalens lärandepotential.
– Att handledningssamtal är viktiga för lärarstudenters yrkesutveckling har vi vetat länge, men vad som händer i samtalen och hur det påverkar lärandet om ämnesundervisning är inte lika tydligt, säger Maria Mollstedt, doktor i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet.
Studiens material omfattar handledningssamtal från åtta handledningspar samt intervjuer med deltagarna. Deltagarna själva beskriver att samtalens primära syfte är att utveckla kunskaper om hur undervisning kan genomföras praktiskt, men resultatet tyder på att det också finns goda möjligheter att utveckla ämneskunskaper och ett ämnesspråk genom samtalen.
– Resultatet visar att samtalen framför allt fokuserar på texttyper och språkliga strukturer. När deltagarna talar om hur innehållet kan undervisas till en specifik elevgrupp synliggörs bland annat genrebaserad, processorienterad och färdighetsorienterad undervisning. Däremot berörs mer kreativa, sociala och sociopolitiska perspektiv på skrivande i begränsad omfattning. Detta resultat väcker frågor om hur skrivundervisningen rustar eleverna för skrivande utanför skolan.
Studiens handledningssamtal hålls ofta på en konkret och vardagsnära nivå kopplad till studentens egna lektioner. För att skapa mer överförbar och en mer generaliserad kunskap krävs det att specifika undervisningssituationer sätts in i större sammanhang. Resultatet pekar på att handledarens sätt att formulera begrepp, förklara didaktiska val och koppla det konkreta till mer generella resonemang tycks spela en viktig roll för att få till reflekterande och mer djupgående samtal.
– Lärarutbildningen har kritiserats för att det finns ett glapp mellan de ämnesteoretiska delarna och själva yrkesutövningen. Min förhoppning är att avhandlingen kan bidra med perspektiv på hur kunskap kan byggas i handledningssamtal, om relationen mellan teori och praktik och hur samtalens potential kan tas till vara. Avhandlingens resultat kan också vara användbara för att förstå hur lärarstudenters ämneskunskaper och didaktiska förmågor – inte bara vad gäller skrivundervisning i svenska, utan även på andra områden i andra skolämnen.
