..och en av redaktörerna till antologin ”Makt och Missnöje – sockenidentiteten och lokalpolitik 1970-2010", som släpps i dagarna. Berätta om er bok!
– Redan under 1990-talet började det dyka upp en massa olika småpartier som inte ställde upp i riksdagsvalen men på allvar konkurrerade med de redan etablerade politiska partierna på kommunal nivå. Trenden har förstärkts under 2000-talet. De kommunala småpartierna går tvärs över olika politisk ideologier och är därför svåra att sätta på en höger-vänsterskalan och innebär någonting helt nytt för det svenska partiväsendet. Det här är en samling texter som handlar om dessa partier i ett historisk perspektiv.
Hur märks det här fenomenet idag?
– Boken kan också ses som en vetenskaplig kommentar till årets eftervalsdebatt och det faktum att de etablerade politiska partierna får stadigt ökande konkurrens av, nya lokala alternativ på den kommunala nivån. Detta har ju varit fallet också i flera värmländska kommuner, även om de fallstudier vi gör i boken inte tar upp just Värmland som region.
Vad beror den här utvecklingen på?
– Statsvetare har haft svårt att hitta några givna förklaringar, och vi historiker tror att svaren finns långt tillbaka i vår politiska historia. Under mellankrigstiden var den här typen av organisering relativt vanligt. Så på ett sätt kan man säga att vi ser en återgång till ett gammalt system, även om det inte stämmer fullt ut eftersom förutsättningarna är helt nya i dag. Däremot är utvecklingen inte så oväntad, utan ska snarare ses som ett fullt rationell reaktion på vår samtid. Vi menar alltså att de nya lokala partierna inte kan avfärdas som tillfälligt uppblossande fenomen, eller ”stollepartier”. De speglar mera djupt rotade lokala identiteter och en växande centrum-periferimotsättning i svensk politik. När allt handlar om kronor och ören och den ekonomiska pressen på kommunerna ökar är det lätt att värna om det egna och sätta fokus på det som är viktigt just där man själv bor och verkar. Det är helt enkelt ett nytt utryck för den gamla sockenidentiteten.
Blev det som ni hade tänkt er?
– Ja, det blev det faktiskt. Det intressanta är att vi har tittat på fyra kommuner med stor spridning över landet och mönstret har varit det samma oavsett övriga förutsättningar. Allt styrker den utveckling vi berättar om. Och det i sig talar för en fortsatt forskning inom området och då inte minst ur ett historiskt perspektiv.
Vad innebär detta för vårt samhälle idag?
– Om man får vara spekulativ, så kan man tala om en förändring av vårt partisystem där den här typen av partier kommer få allt större inflytande. På ett sätt skulle man också kunna säga att medborgarna vill ha makten tillbaka. När statens tentakler har dragit sig tillbaka så är det lätt att i en mellanstor kommun känna sig ensam och övergiven med alla de utmaningar man står inför. Då börjar man också fundera på vad som är viktigt för de som bor i en viss kommun och varför de etablerade partierna inte har lyckats tillgodose de behov som finns. Ett lokalt engagemang blir på ett sätt lösningen, och det kan på sikt urholka de etablerade partierna. Men det här är inte på något sätt en negativ utveckling. Det handlar inte om några tokstollar utan människor som på ett genuint sätt bryr sig om sin kommuns välmående.
Vad hoppas ni uppnå med er bok?
– Vi vill sprida kunskapen om denna utveckling på kommunal nivå, till bland annat de politiker vi har intervjuat i våra fallstudier. Men vi vill också väcka ett akademiskt intresse för detta relativt obevakade forskningsområde som blir allt viktigare del av det politiska landskapet i Sverige.
Bokens andra redaktör och författare är professor Christer Ahlberger vid Göteborgs universitet
