Hallå där Jennie Segerström, på plats i Khulna, Bangladesh

Kan du berätta lite om vad det är du gör?

– Jag genomför en fältstudie i Khulna under åtta veckor. Studien går ut på att undersöka hur klimatresiliens skapas i praktiken i kustnära deltaområden i södra Bangladesh, som är starkt påverkade av klimatförändringar – inte minst saltvatteninträngning. Resiliens ses här inte främst som en teknisk lösning, utan som något som växer fram genom samarbete, ansvarsfördelning och gemensam organisering. I fält genomför jag små fokusgrupper med människor inom lokala samhällsorganisationer för att studera hur de samarbetar kring frågor som rör exempelvis vatten, försörjning och anpassning till ett förändrat klimat.

Hur kommer det sig att du vill undersöka detta?

– Jag har en bakgrund inom ledarskap och organisationsarbete, där samverkan, struktur och ansvarsfördelning varit centrala frågor. För mig har sociologin blivit ett sätt att fördjupa förståelsen för hur grupper och organisationer fungerar i praktiken – särskilt i situationer där samhällen ställs inför förändring och osäkerhet. Min studie rör sig i detta gränsland mellan sociologi och risk- och miljöstudier. Dessutom är mycket av den tidigare forskningen på ämnet inriktad på individnivå eller nationella system, medan jag är mer intresserad av vad som sker däremellan.

Varför valde du att fokusera studierna kring Bangladesh?

– Bangladesh är ett av de länder som längst har levt med klimatförändringarnas konkreta konsekvenser i vardagen. Anpassning är därför inte en framtidsfråga här, utan något som redan pågår, vilket gör platsen extra intressant. Här ryms erfarenheter som många andra samhällen ännu inte har behövt formulera fullt ut. CSR har dessutom ett internationellt samarbete med flera framstående bangladeshiska universitet i det så kallade BASCHER-nätverket. Det lämpade sig därför väl att förlägga mina studier här.

Vad har du för mål med dina fältstudier?

– Genom att undersöka hur människor organiserar sig, delar erfarenheter och fattar gemensamma beslut, hoppas jag få en förståelse för hur anpassning faktiskt blir möjlig i vardagen. Det är också intressant att undersöka hur sociologisk fältbaserad forskning kan fungera som en bro i internationell samverkan, genom samarbetet mellan Karlstads universitet och Khulna University. Inte bara genom resultat, utan genom relationer och gemensam kunskapsutveckling. 

Hur förberedde du dig inför resan?

– Jag läste in mig på regionen och tidigare forskning som har gjorts, och hade en god dialog med forskare och kollegor inom nätverket. Jag såg också till att vaccinera mig, införskaffa ordentligt skydd och nät för myggor – och givetvis att fylla väskan med saltlakrits hemifrån. Jag packade även ner en del fotografier av familjen, både för egen del att kunna hänga upp på väggen och för att kunna visa upp om nyfikna frågar. Fältarbete handlar inte bara om att samla data. Mycket går ut på att skapa förtroende och att dela vardag, vilket gör vardaglig beredskap minst lika viktig som analytisk förberedelse.

Kan du avslöja något så här långt?

– Det är fortfarande tidigt i processen, men redan nu ser jag hur gruppers sammansättning och trygghet påverkar vad som blir möjligt att säga. I en fokusgrupp framträder tydliga generationsskillnader i hur erfarenhet och legitimitet tar plats i samtalet – vem talar om dåtid och vem talar om nutid och framtid? I en annan grupp betonas enighet och samarbete som avgörande resurser i hanteringen av saltvatteninträngning och förändrade livsvillkor. Skillnaderna mellan grupperna är i sig intressanta, eftersom de kan visa på hur organisering och förtroende påverkar anpassningsförmåga. Ett lokalt uttryck som delades i ett samtal fastnade hos mig: “Att må dåligt är svårt – men att få sitt hem skadat är ännu värre.” Det säger något om vad som står på spel och varför samarbete blir mer än ett ideal – det blir en nödvändighet. Mötet med människorna här påminner mig om att anpassning inte bara handlar om teknik och infrastruktur. Det handlar om sammanhållning, vardaglig organisering och förmågan att hålla ihop när villkoren förändras. Det slår mig ofta hur värmen här inte bara kommer från klimatet, utan också från mötena. I den meningen får ordet resiliens nästan en dubbel betydelse.  

Vad vill du säga till den som funderar på att ansöka om MFS?

– Fältarbete innebär att lyssna noggrant, tänka långsamt och vara beredd att ompröva sina egna antaganden. Planera tidigt vad ditt examensarbete ska handla om, så att du i god tid hinner ansöka om stipendium för kommande termin. MFS erbjuder en otrolig möjlighet att pröva sin analytiska förmåga i ett nytt sammanhang. Det kräver planering och ödmjukhet, men ger perspektiv som är svåra att få på hemmaplan.

------------------------------

Bra att veta:

MFS

Minor Field Studies är ett Sida-finansierat stipendieprogram som alla programstudenter på Karlstads universitet kan ansöka om, oavsett ämnesområde. Stipendiet innebär att studenter får chans att genomföra en fältstudie eller samla in data för en uppsats, under en period om minst åtta veckor. Fältstudien genomförs i ett land där den svenska regeringen har aktiva strategier för utvecklingssamarbete och ska vara kopplad till både aktuell forskning och internationellt samarbete vid den egna fakulteten eller institutionen. Du kan läsa mer om MFS här:

BASCHER-nätverket

BASCHER-nätverket (Bangladesh-Sweden Climate Change and Health Research Network) är ett samarbete mellan Centrum för forskning om samhällsrisker och forskare vid de bangladeshiska universiteten Khulna University, Bangabandhu Sheikh Mujib Medical University, North South University, samt ett aktivt deltagande från Centre for Injury Prevention and Research Bangladesh. Målet med det tvärvetenskapliga forskningssamarbetet är att bidra till ökad kunskap om det kritiska behovet av att hantera klimatförändringar och deras hälsoeffekter, såväl politiskt som praktiskt och genom ökad allmän medvetenhet. Samarbetet fokuserar särskilt på mental hälsa hos sårbara grupper bosatta vid kustområdena i Bangladesh. Mer information om nätverket hittar du här: