- Barnombudsmannen bjöd in mig och en forskare från Stockholms universitet för att tillsammans med generaldirektörer med ansvar för verksamheter som rör barn och unga, diskutera utmaningar och behov när det gäller att förebygga utanförskap och brottslighet. Det var bland andra Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, Skolverket, Polisen och Kriminalvården som deltog.
Vad bidrog du med vid den här träffen?
- Min roll var att ge en bild över den kunskap som finns vad gäller upptäckt av barn som far illa, förutsättningar för tidiga insatser och socialtjänstens utmaningar vad gäller arbetssätt, organisering och kompetens. Vi hade genomgående en konstruktiv diskussion med en koppling till barnkonventionen.
Din forskning kring bland annat socialtjänsten har under senare år blivit alltmer uppmärksammad nationellt. Hur har du utvecklat den kunskapen?
- Jag har jobbat med frågor som rör sociala barn- och ungdomsvården på lokal, regional och nationell nivå sedan 2011. Både i rollen som regional utvecklingsledare, utredare på Socialstyrelsen och som sakkunnig i statliga offentliga utredningar och nationella utvecklingsprojekt. Sammantaget har dessa olika erfarenheter bidragit till att jag sedan 2018 har utvecklat och genomfört flera forskningsstudier för att nå en djupare kunskap om socialtjänstens utmaningar, bland annat om tidig upptäckt och om skillnader i tillgång till stöd för barn och unga.
Hur ser du på den mediala uppmärksamheten?
- Det finns en omfattande kunskapsbrist om socialtjänsten. Märkligt nog, kan man tycka, så har de studier jag tagit initiativ till och genomfört under de senaste åren inte gjorts tidigare i Sverige och därför har det blivit mycket uppmärksamhet kring min forskning.
Genomslaget i media beror såklart på flera faktorer som råkar sammanfalla. I december 2021 publicerade Diskrimineringsombudsmannen en rapport om socialtjänstens utmaningar, som jag och min kollega Katarina Grim genomförde. Den fick uppmärksamhet i både radio och ett stort antal tidningar. Ganska kort efter visade det sig att radions P1 höll på med en granskning som tangerade rapporten och två andra studier som jag genomfört, om skillnader utifrån ursprung vad gäller tillgång till insatser och tvångsomhändertagande enligt LVU, lagen om vård av unga. Jag medverkade då i granskningsreportaget tillsammans med flera andra aktörer. Månaden senare kom det fram allt mer i media om den pågående desinformationskampanjen mot socialtjänsten. Den handlar om protester mot LVU och ryktesspridningar inom vissa grupper om att myndigheter kidnappar barn i Sverige och utsätter dem för övergrepp. I det här sammanhanget lyfte jag frågan om behovet av ett tydligare barnrättsperspektiv i integrationspolitiken.
Det blev en hektisk vår som gett mig mycket nya erfarenheter och lärdomar när det gäller media. Det blev också tydligt vilken betydelse medialt genomslag kan få. Jag har sedan dess varit inbjuden till socialdepartementet, finansdepartementet och nu senast till Barnombudsmannen tillsammans med ansvariga myndighetschefer.
Vad händer framåt?
- Jag arbetar vidare med att utveckla och genomföra forskningsstudier inom den sociala barn- och ungdomsvården, som ger verksamhetsnära och tillämpbar kunskap. Jag ansvarar för en studie om barnavårdsutredningar som genomförs till våren i sju län. Både FoU Välfärd Värmlands regionala nätverk och SKR:s nationella nätverk är plattformar som ger mycket bra förutsättningar för detta. Jag är även sakkunnig i en pågående offentlig utredning om Barn och unga i samhällsvård och jag ingår i ett samarbete med forskare i Oslo och Bergen, där vi undersöker bedömningar och grunder för omhändertagande av barn i Sverige och Norge.
