Sedan 1968 har Michael Cooper varit en del av lärosätet i Karlstad. Han har arbetat på filialen, högskolan och universitetet.
- Det har varit fantastiskt roligt att få följa utvecklingen. Från runt 500 studenter och 12 lärare till dagens universitet.
Internationella kontakter och utbyten är hans hjärtefråga. Nyligen belönades han med utmärkelsen Gold Insignia av universitetet Santiago de Compostela i Spanien.
Michael Cooper har nyss gått i pension. Men intresset för internationellt arbete har han inte släppt.
- Det är viktigt att vi alla har internationella kontakter. Det ger en ökad förståelse och insikt. I mötet med andra människor från andra länder vidgar vi våra erfarenheter och ökar vår förståelse. När man träffar andra märker man att vi inte är så olika, att de andra inte är så vansinnigt annorlunda. Och jag tror att den här förståelsen är otroligt viktig om vi människor inte ska förgöra varandra med fler krig, säger han engagerat.
Han tycker att universiteten spelar en viktig roll. Man kan börja med att lärarstudenterna får en dos internationell erfarenhet under studietiden. Något som de sedan kan förmedla till barn och ungdomar i skolklasserna.
- Jag skulle också vilja få ut fler universitetslärare så att deras erfarenheter kan komma fler tillgodo.
- Men vi skulle kunna göra mer! Jag har inte lyckats med just det här. Kanske har jag gjort "för mycket", istället för att lämna över till andra, säger han självkritiskt.
Hur kan man få lärare att engagera sig mer internationellt?
Michael Cooper funderar en kort stund innan svaret kommer: mer tid och högre lön för dem som gör det. De som jobbar internationellt måste uppmuntras i sitt arbete.
- Jag har ofta mött lärare som är intresserade, men de hinner inte med. Det gäller inte alla, det finns många som är oerhört engagerade och satsar på internationella frågor. Men som sagt, det skulle vara fler.
Han tycker också att det är synd att så få svenska studenter tar tillfället i akt och läser utomlands en period.
Vad beror det på?
- Språken är en barriär. Svenska skolungdomar kan inte språk. Det är en tydlig försämring av kunskaper på senare år. Man klarar sig inte med bara engelska.
Själv lever han som han lär. Han behärskar, förutom modersmålet engelska, även svenska, franska och tyska. Spanska någotsånär. Och han kan uttrycka sig på danska och norska och kan lite holländska och lite italienska.
Hur kommer det sig då att en engelsman hamnar i Karlstad på 1960-talet? Det började med kärlek. Hon, som var från Sverige, ville stanna i England, medan han ville flytta. Det blev Sverige. Först Göteborg och sedan vidare till Karlstad.
- Jag hade tur. Jag kom samtidigt som intresset för engelska formligen exploderade.
Han började läsa svenska skolämnen som historia för att kunna utbilda sig till lärare och tog betyg i engelska på Göteborgs universitet.
-Jag läste historia på svenska. Och så hade jag min dåvarande svärfar som gärna pratade med mig på svenska. Det var bra träning.
1968 fick han erbjudandet om att börja undervisa i engelska på universitetsfilialen i Karlstad. Han har jobbat som prefekt för språkinstitutionen från 1977 till 1990, och sedan dess med internationaliseringsfrågor på heltid.
Nyligen uppmärksammades hans insatser för det internationella arbetet inom Compostela-nätverket.
- Mycket hedrande, säger han och visar det gyllene märket.
Compostela-nätverket består av ett 80-tal universitet. Främst inom EU, men även några utanför den europeiska gemenskapen. Michael Cooper har varit ordförande i gruppen under två mandatperioder, sedan 1999 fram till i höstas.
Nu har han lämnat universitetet. Men det internationella engagemanget finns kvar. Han är fortfarande redaktör för en internationell tidskrift om utbildning, European Association of International Education. Särbon i Lund jobbar med just internationella frågor. Och han hjälper gärna sin efterträdare på universitetet, Carina Eriksson.
