Grundskollärare finner fysiken i ny kurs

Det är i första hand grundskollärarstudenterna 4-9 som kursen vänder sig till. I vanliga fall läser de fysik tillsammans med övriga fysikstudenter. Det tycker inte Claes Uggla, professor i fysik och en av kursens grundare, är en lyckad lösning eftersom nivån på kursen blir bra mycket högre än vad lärarstudenterna behöver.
– Den vanliga fysikkursen är till för att utveckla fysiker, säger Claes Uggla. Lärare måste bli intresserade av fysik och tycka det är roligt för att kunna förmedla det till elever. Vi bestämde oss för att göra en separat kurs för 4-9-lärare för att få upp antalet studenter. Vi ville ha något drastiskt annorlunda; bästa möjliga kurs för målgruppen och med en undervisningsform som var bäst lämpad för dem. Visst kan föreläsningar vara bra, men vi har valt ett mer dynamiskt och utvecklingsbart koncept med många experiment och mycket eget arbete.
Det blev Finna Förstå Förmedla Fysik (FFFF).
Första delen av kursen heter Mäta. Den handlar om att planera, genomföra, analysera och presentera experiment. Först för hand, sedan på dator. Studenterna, som har mycket varierad datorvana, får lära sig officepaketet, scanning, att göra hemsidor m m.

Håller kontakt via webben
– Tanken är att de gör hemsidor om sina kurser. Sidorna finns sedan kvar så nya studenter kan se vad de gamla gjort och de f d studenterna kan hålla kontakt med varandra via sidan.
Under hösten läser de också delområdena Beräkning och IT, Kraft och rörelse, Universum samt Materia. Under våren heter temana fysiken och miljön, vågor, el och didaktik.
– Vi vill få fram en resonerande förståelse genom att använda många förklarande moment i kursen. Vi har inga traditionella läsperioder utan hela kursen löper på som ett block med småtentor och större arbeten efter hand. Många experiment och exempel, som de sedan kan använda i sin undervisning, gör fysiken konkret.
Eftersom det är första gången kursen ges lär sig även lärarna extra mycket på vägen.
– Vissa moment märker vi att de tar längre tid än väntat. Det justerar vi till nästa år. Det tar mer tid med experiment och eget arbete än med föreläsningar, men studenterna får mer kunskaper som är bra för deras läraryrke. De får verkliga uppgifter och uppmuntras att själva kritisera och föreslå förbättringar.
Genomströmningen förr av grundskollärarstudenter 4-9 var tre till fyra studenter per år. 19 personer läser kursen detta läsår och av dem klarar exempelvis 80% småtentorna.
– 60% har VG vilket kräver 90% rätta svar, säger Claes Uggla nöjt. Det var första gången det var roligt att rätta en tenta på jag vet inte när.

Hoppas sudda bort ryktet
Studenterna var oerhört misstänksamma när de kom – de hade tagit till sig ryktet om fysikens höga svårighetsgrad – men det är de inte längre. Claes Uggla hoppas att det ryktet ska vara borta efter FFFF:s första år. Exempelvis förutsätter kursen inga mattekunskaper på högskolenivå.
Claes Uggla tycker det är allvarligt om lärarutbildningen förändras så att man läser mycket pedagogik men för få ämneskunskaper.
– Man måste veta vad man talar om. Ämnena måste få utrymme i utbildningen. Om man inte låter varje ämne ha 40 poäng och integrerar pedagogiken i dem så gör man sig en stor otjänst.
Inne i en lab-sal i fysikkorridoren finns några av kursdeltagarna. De labbar, mäter och för in resultaten på dator. Studenten Pär A F Blom mäter kulors vikt och vad som händer när de möts.
– Det är en intressant kurs. Kanske lite väl mycket labbande ibland, men det är bra att kombinera teori och praktik. Då lär man sig bäst. Det känns att man har mer grepp om ämnet.
Maarit Linder från Degerfors och Camilla Hedlund från Karlstad är mycket positiva.
– Jag började på A-kursen, berättar Camilla Hedlund. Den var alldeles för teoretisk. Vi ska ju inte forska i fysik. Det är som natt och dag att jämföra med denna kurs. Man får mycket större förståelse när man lär sig på flera sätt.
De är bägge mycket nöjda med att undervisningen är uppbyggd kring experiment som de kan använda i sitt arbete.

Kursen ger något
– På det här viset får vi idéer till hur man lägger upp undervisning, säger Maarit Linder. Det här är en kurs som ger något. Det är också bra att man tvingas sitta vid en dator och lära sig att använda den. Det hade jag inte gjort tidigare.
De tycker också att de får väldigt bra uppbackning av lärarna, och inte bara av dem som hör till kursen.
– De ställer upp till tusen, säger Camilla Hedlund. Det är bara att gå ut i korridoren och prata med någon.
Både Maarit Linder och Camilla Hedlund, liksom flera av deras kurskamrater, har tidigare haft andra jobb.
– Det är en stor åldersspridning i klassen och medelåldern är högre än bland övriga studenter, konstaterar Claes Uggla. Medelstudenten är en kvinna i 30-års åldern som vill skola om sig till grundskollärare.
Kursen är också lämplig för gymnasielärare, som sedan kan bygga på med mer fysik, eller som en annorlunda inledning för fysiker som sedan går vidare med ordinarie A-kurs. Det har gått åt rejält med arbetstid, såväl som fritid, för de lärare, exempelvis Claes Uggla, Stephen Hwang, Annelie Bodén och Jens Fjelstad, som har varit med om att utveckla den under hösten.
– Jag tror det är en mycket bra investering, såväl för Karlstads universitet som för studenterna, säger Claes Uggla.