Med en stimulerande utemiljö kan man "leka in" många kunskaper och färdigheter. Landskapsarkitekt Anna Lenninger höll nyligen en inspirationsdag för 120 värmländska lärare, pedagoger och studenter inom förskola och grundskola, på Karlstads universitet.
Behövs skolgårdar och hur viktig är utemiljön i inlärningssyfte? Hur kan man skapa ett uteklassrum och vilka platser väljer barn helst för sin lek? Det var några frågor som diskuterades när Teknikerjakten anordnade en inspirerande eftermiddag om lekmiljöer och skolgårdar.
Anna Lenninger jobbar med barns utemiljöer och har en lång erfarenhet av frågor kring uterum för förskolor och skolor. Många av hennes projekt sker i samarbete med Lantbruksuniversitetet. Hon gav konkreta exempel på vad man kan göra och hur andra skolor och fritidshem gjort för att få hjälp med idéer och resurser för att genomföra förändringar i sina utemiljöer. En vedhög formad efter kroppen kan bli en skön vilstol där tid för eftertanke och reflektion skapas. En befintlig grusgrop vid en skolgård kan användas för att ge större ytor att röra sig på i samband med utomhuspedagogik. Utemiljön bör innehålla "ostädade" områden där barns egna platser och hemliga kojor får finnas.
- För att skapa en stimulerande lekmiljö utomhus är det viktigt att föra en dialog med både barn och föräldrar och att fundera över vilka mål man har med sin undervisning, säger Anna Lenninger. Man behöver tänka till kring hur barn använder en lekplats, hur barn rör sig och vilka platser som barn väljer i en utemiljö. Allt för ofta ser vi tecken och symboler i utemiljöer som enbart speglar de vuxnas perspektiv. Vi behöver bli bättre på att ta vara på de pedagogiska möjligheterna som finns utomhus, på barns villkor.
Utemiljö med tillgång till vegetation, träd och buskar på stora kuperade ytor stimulerar barns aktivitet och ger fler och mer varierande lekar. Scamper, en engelsk studie i samarbete med Stockholms läns Landsting, visar att förskolegårdar kan påverka barns fysiska aktivitet och solexponering. Flera hälsoaspekter kan inbegripas på samma gång genom att utemiljöer förbättras.
- Tyvärr är trenden bland arkitekter just nu att man satsar mer på design för att kompensera brist på yta. Särskilt när det gäller förskolan har man en tendens att bygga kompakta och stadsmässiga utemiljöer.
En strävan att skapa standardiseringar av lekmiljöer och lekredskap drivs i första hand av lek- och redskapsindustrin. Säkerhetsaspekterna får ofta mycket fokus vilket kan hämma nya idéer och kreativitet.
- Man kan aldrig ersätta barns egen uppfinningsrikedom med färdiga lösningar.Mitt uppdrag som landskapsarkitekt är bland annat att hålla en levande diskussion så att lusten till lek alltid finns med när vi planerar utemiljöer, säger Anna Lenninger.
