Mainy Landin började jobba på lärosätet i Karlstad för 40 år sedan, ja 40 år och sju månader för att vara exakt. Nu väntar en skön tillvaro som pensionär. Och bästa minnet? Mainy tvekar inte - det är arbetskompisarna, studenterna och den härliga gemenskapen.
Det började 1968 med ett vikariat på en vecka -och sedan blev Mainy kvar i över 40 år. Första jobbet på lärosätet var som kontorist, byråsekreterare och kansliskrivare som det hette på den tiden. En kort period arbetade hon med löner, men gick tillbaka som institutionssekreterare och på senare år fakultetsadministratör. Några år i Stockholm på 70-talet hann hon också med, på kommunens socialbyrå.
-Det finns så många härliga minnen att välja bland. Det bästa? Ja, kanske det nätverk med administrativ personal som hållit ihop i snart 30 år. Vi är 13 personer och umgås fortfarande. Det är en härlig gemenskap som betyder mycket, säger Mainy.
Turbulent när universitetet blev till
Just gemenskapen och traditioner att samlas kring är något som Mainy betonar är viktigt för en bra arbetsplats. Att hon trivts på universitetet råder ingen tvekan om. Det har varit händelserika år och stundtals smått turbulent.
-Ja, när vi skulle bli universitet skulle allt ändras - från brevmallar till ekonomisystem. Och så nya Ladok Noveau. Det blev lite mycket ett tag och precis innan den stora festen blev jag sjuk, så jag missade hela kalaset. Men jag har verkligen trivts jättebra. Arbetsuppgifterna har varit varierande med eget ansvar. Det har varit viktigt för mig och jag har kunnat vara självgående utan någon som står och pekar. Det uppskattar jag.
-Det är en stor, öppen och härlig arbetsplats med mycket trevliga människor. Och så får man kontakter utanför huset också - en gästlärare från USA som vi hade på nationalekonomi förra året hörde av sig nu när jag går i pension. Det känns jättekul, berättar Mainy.
Att gå i pension vid semestertider är en fördel, tycker Mainy Landin. Det betyder att uppbrottet från arbetslivet inte blir så plötsligt. Mainy har sina rötter i Hälsingland och reser, tillsammans med sambon Jan, ofta tillbaka för att hälsa på släkt och vänner.
-Jag älskar Sverige på sommaren. Till hösten har vi pratat om att bila ned till Portugal och södra Spanien. Min son som jobbar utomlands mycket, har ett hus i Brasilien alldeles vid havet, så det är klart att det också hägrar. Men allra först ska jag ta vara på friheten och ta dagen som den kommer. Det ska bli skönt.
