Hur kan forskning bidra till att barn och unga mår bättre, lär sig mer och får goda förutsättningar att utvecklas? Den frågan stod i fokus när Centrum för forskning om barns och ungas psykiska hälsa och uppväxtvillkor, CBU, bjöd in till seminarium.
Fyra forskare från Karlstads universitet presenterade aktuell forskning om psykisk hälsa, skolgång, tidiga insatser och hälsofrämjande arbete. Tillsammans visade presentationerna hur kunskap om barns och ungas erfarenheter, behov och livsvillkor kan bidra till att utveckla verksamheter.
– Barns och ungas hälsa och livsvillkor formas av många olika faktorer, säger Evelina Landstedt, professor i socialt arbete och föreståndare för Centrum för forskning om barns och ungas psykiska hälsa och uppväxtvillkor, CBU, vid Karlstads universitet. Skolan, relationer, familj, samhälle och tillgången till stöd spelar alla en viktig roll. För att förstå hur förutsättningarna kan förbättras behövs därför forskning som rör sig mellan olika perspektiv och kunskapsområden.
Att lyssna till ungas erfarenheter
Evelina Landstedt inledde seminariet med föreläsningen Vet vi inte tillräckligt om hur unga mår och vad som behöver göras? – att fortsätta undra när svaren tycks självklara. Med utgångspunkt i barns och ungas psykiska hälsa och livsvillkor lyfte hon vikten av att fortsätta ställa frågor och utveckla kunskapen, även när samhällsdebatten ibland ger intrycket att svaren redan är givna.
– Att kombinera forskning om hälsa och livsvillkor med barns och ungas egna erfarenheter ger en mer nyanserad bild av vad som påverkar deras vardag. Deras perspektiv är därför viktiga för att forskningen ska kunna bidra till förändring.
En skola där fler kan må bra och lära
Åsa Olsson, docent i specialpedagogik, och Fanny Gyberg, lektor i psykologi, presenterade forskning från projektet LENS – Levd Erfarenhet, Neurodiversitet, Skolgång. Genom ungas berättelser om sin skoltid visade de hur skolmiljöer, relationer och stödinsatser påverkar både lärande och psykiskt välbefinnande. Presentationen illustrerade hur forskning om skolgång, inkludering och psykisk hälsa kan bidra till utvecklingen av mer stödjande och hälsofrämjande lärmiljöer.
Hälsofrämjande arbete under de tidiga barnaåren
Inom området hälsa, utveckling och livsvillkor presenterade Anna Josse Eklund, docent i omvårdnad, en nordisk kartläggning av forskning om hälsofrämjande omvårdnad för barn i åldern 0–6 år. Kartläggningen visade ett brett men fragmenterat forskningsfält, där studier ofta bedrivs inom avgränsade områden. Presentationen lyfte behovet av ökad nordisk samverkan, fler randomiserade kontrollerade studier (RCT) och mer forskning om professionella samverkansprocesser inom barnhälsovården. En tydlig kunskapslucka gäller också pappors och andra icke-födande föräldrars perspektiv, som fortfarande är sparsamt representerade i forskningen.
Tidiga insatser för unga med psykisk ohälsa
Seminariet avslutades med Malin Anniko, lektor i psykologi och psykolog, som presenterade forskning om tidiga insatser för unga med psykisk ohälsa. Med utgångspunkt i forskning och utvecklingsarbete inom Första linjen diskuterades hur evidensbaserade och lättillgängliga stödinsatser kan utvecklas för att möta ungas behov och bidra till tidiga och effektiva insatser.
Samverkan för att göra skillnad
Trots att presentationerna handlade om olika delar av barns och ungas liv återkom ett gemensamt tema: behovet av samverkan mellan forskning, praktik och de människor som berörs.
– För att forskning ska kunna bidra till verklig förändring behöver forskare, professionella och barn och unga mötas. Kunskap behöver utvecklas tillsammans med dem som känner verksamheterna och vardagen, och framför allt med dem som själva har erfarenhet av de frågor forskningen handlar om, säger Evelina Landstedt.
Seminariet visade bredden i CBU:s forskning, från de tidiga barnaåren till ungdomars skolgång och psykiska hälsa, och från förebyggande arbete till stöd vid psykisk ohälsa.
– När forskning möter professionellas kunskap och barns och ungas egna erfarenheter skapas bättre förutsättningar att utveckla insatser som svarar mot verkliga behov. Genom att fortsätta ställa frågor, lyssna och utveckla kunskap kan forskningen bidra till att fler barn och unga får möjlighet att må bra, lära, utvecklas och delta på jämlika villkor.
