James Vaughan från Nya Zeeland, tidigare elitspelare i futsal och fotbollstränare, är numera akademichef i Västerås SK. Han är också författare och forskare, bland annat som affilierad forskare vid Nationellt forskningscentrum för barn- och ungdomsidrott vid Karlstads universitet.
James Vaughan tog sin doktorssexamen vid University of Queensland 2020 i idrottscoachning med avhandlingen “Creativity in football: Conceptual frameworks and cultural case studies to inform coaching praxis.” Arbetet fokuserar på att förstå hur kreativitet uppstår och utvecklas hos spelare och lag. Han menar att kreativitet inom idrott inte enbart är en individuell egenskap, utan något som utvecklas genom samspelet mellan spelare, lag, miljöer, kulturer och träning. Kort sagt är kontexten avgörande.
Kommer din forskning vid Karlstads universitet att fokusera på samma område?
– Rent generellt, ja”, säger James Vaughan. “Jag vill fortsätta studera de sociokulturella influenserna på fotboll och träning. När vi förstår vår miljö och spelarutveckling på det här sättet kan vi förstärka de gynnsamma aspekterna och minska de skadliga. I praktiken handlar det om att erbjuda verkligt stöd baserat på de erfarenheter som spelare, föräldrar och tränare har – där de befinner sig, här och nu.
Det finns forskning vid Nationellt forskningscentrum för barn- och ungdomsidrott som visar att det är förknippat med hög status att ha sitt barn i en fotbollsakademi. Deltagande i fotbollsakademier kan innebära betydande ekonomiska, tidsmässiga och sociala åtaganden för familjer. Samtidigt beskriver föräldrar akademier som en miljö som hjälper barn och unga att utvecklas när det gäller ordning, disciplin, tydliga förväntningar samt förmågan att prestera och hantera motgångar. Håller du med om den bilden?
– Föräldrars och spelares upplevelser skiljer sig mycket åt, men organisationerna, strukturerna och arbetssätten som har utvecklats här och runt om i världen inom fotbollen har lagt ett smygande stort värde på status och prestige. Min avhandling behandlar detta, och vi publicerade en artikel 2022 om ämnet. I artikeln undersöker vi hur ungdomsidrott och (talang)utvecklingsmiljöer i Sverige har anpassats till – och begränsats av – sociala och kulturella krafter. Empiriska resultat från en etnografisk fallstudie över 18 månader visar hur dessa begränsningar påverkar unga fotbollsspelares färdighetsutveckling och psykiska välbefinnande. I grunden är balansen mellan konkurrens och samarbete snedfördelad och betonar konkurrens mellan lagkamrater. Många klubbar blundar för dessa problem, men det kan få allvarliga konsekvenser för spelares motivation och mentala hälsa. En ambition att samarbeta gör att man ser sina lagkamrater i ett annat ljus, och över tid utvecklas färdigheterna både med och utan boll samtidigt som det kan ge en djupare känsla av tillhörighet. Fördelarna med ett samarbetsinriktat förhållningssätt blev tydliga när jag studerade fotbollskulturen i Barcelona som en del av min doktorandtid.
Vad kan göras för att uppnå en bra balans i akademier? Tror du att din forskning vid Nationellt forskningscentrum för barn- och ungdomsidrott kan bidra till det?
– Det hoppas jag verkligen. Det handlar både om att göra rätt saker på planen med barn och ungdomar och om att hitta en balans i akademiernas struktur och kultur. Det är viktigt att se varje unik individ i laget och att fokusera på de processer som driver deras utveckling, snarare än resultaten. Genom att arbeta tillsammans för att se till att varje barn känner sig sett kan man i slutändan nå bättre resultat – både på planen och i livet.
Läs mer om Nationellt centrum för barn- och ungdomsidrott
