Frågan hur vi ska förena förvärvsarbete och föräldraledighet är ständigt aktuell. I en doktorsavhandling från Karlstads universitet riktas nu kritik mot föräldraförsäkringen som jämställdhetspolitiskt verktyg.
– Föräldraförsäkringen kan inte lösa jämställdhetsfrågan. Den politiska viljan är god, men frågan är hur långt den viljan räcker om det är maktordningen mellan könen som ska förändras, säger Lisbeth Bekkengen, nybliven doktor i arbetsvetenskap vid Karlstads universitet.
Idag kan ett föräldrapar överlåta en stor del av sina föräldradagar till varandra. Från politiskt håll diskuterar man möjligheten att istället göra föräldraförsäkringen individuell i syfte att påverka fördelningen av föräldraledigheten mellan könen. Lisbeth Bekkengen menar emellertid att det inte finns någon garanti för att en sådan politisk åtgärd skulle leda till ökad jämställdhet mellan könen.
– Det går inte att förutsäga hur föräldrar handlar i praktiken. En ökad jämställdhet kräver en längre sammanhängande pappaledighet, med ansvar för både barn och det obetalda arbetet i hemmet. Idag kan mannen välja att spara dagarna några år eller ta ut några dagar i taget under en längre period. Detta medför ofta att ansvaret för hemmet i slutänden ändå faller på kvinnan. Mot den bakgrunden är föräldraförsäkringen alltför flexibel, menar Lisbeth Bekkengen.
Hennes avhandling ”Man får välja – om föräldraskap och föräldraledighet i arbetsliv och familjeliv” är den första doktorsavhandlingen i arbetsvetenskap vid Karlstads universitet. Studien grundar sig på drygt 60 intervjuer med åtta föräldrapar i Värmland samt deras arbetsgivare och arbetskamrater. Lisbeth Bekkengen har under en längre tid följt paren, från stadiet som blivande föräldrar till det att båda är tillbaka i arbetet efter föräldraledigheten eller har förbrukat den största delen av föräldrapenningdagarna. Syftet har varit att identifiera vilka samhällsstrukturer och mekanismer som påverkar vårt sätt att handla.
– Jag har varit intresserad av hur kvinnorna och männen ser på sitt kommande föräldraskap, hur de planerar föräldraledigheten och hur de ser på de framtida möjligheterna att förena föräldraskap med förvärvsarbete. När jag sedan återvände till föräldrarna ville jag ta reda på hur föräldraskapet, föräldraledigheten och kombinationen av arbete och familj blev i praktiken.
Fokus har ofta legat på männen och de hinder som de möter på arbetsplatsen i samband med föräldraledighet.
– I kvinnornas fall ses inte föräldraledigheten som ett hinder, utan som ett problem som kan lösas. Problem blir till hinder först när det finns handlingsalternativ, vilket det gör för männen av både biologiska och sociala skäl.
Studien visar samtidigt att det i de undersökta föräldraparens fall inte var arbetsplatsen som ställde villkoren för mannens föräldraledighet. Både arbetsgivare och arbetskamrater var i de flesta fall positivt inställda till att männen tar ut sin ledighet. Valet grundar sig snarare på mannens egna värderingar kring pappaledighet, eller närmare bestämt om han representerar en barnorienterad maskulinitet eller inte.
– En barnorienterad maskulinitet innebär att intresset för pappaledighet och en nära relation till sina barn ingår som en viktig del av att vara man. En barnorienterad man behöver emellertid inte vara en jämställd man, säger Lisbeth Bekkengen.
Hon understryker också att det finns stora variationer mellan mäns agerande.
– Många män stannar hemma med barnen trots att det vållar stora problem på arbetsplatsen. Men män avstår också från pappaledigheten med hänvisning till den problematiska situationen, utan att för den skull ifrågasättas som fäder.
Lisbeth Bekkengen disputerade den 1 november 2002.
