Vad är det som gör att vissa stater sänder ut personal till FN-uppdrag oftare än andra? Kommer vi att se fler eller färre FN-ingripanden i framtiden? Dessa frågor står i fokus för en avhandling i statsvetenskap, som lades fram vid Karlstads universitet den 20 december 2002.
Det var under sin FN-tjänstgöring i Bosnien-Hercegovina 1995 som Andreas Andersson började fundera över varför stater skickar ut personal till FN-uppdrag. Hur påverkar staternas grad av demokrati deras deltagande i FN-inventioner? Och vilken roll spelar den internationella rätten i sammanhanget? Svaren levereras i doktorsavhandlingen "Democracy and UN-interventions. A study of state commitment to UN-interventions 1991-1999" vid Karlstads universitet.
Resultaten vilar på en totalundersökning av alla FN-stater och deras individuella reaktion på varje konflikt som ägt rum mellan 1991 och 1999. Under avhandlingsarbetet har Andreas Andersson gjort totalt 107 000 observationer. Han har bland annat tittat närmare på hur många interventioner respektive FN-stat har deltagit i, hur mycket personal de har bidragit med och hur längre deras deltagande i konflikten har varat. Detta för att vi ska få en bättre förståelse för FN-interventionernas roll i ett större och långsiktigt sammanhang.
Resultaten visar på att demokratiska stater uppvisar en större tendens att ingripa i konflikter som omfattar odemokratiska stater än de som omfattar demokratiska stater. Geografisk närhet ökar också sannolikheten för deltagande. Studien bekräftar också att demokratiska stater i större omfattning deltar i FN-operationer än vad mindre demokratiska stater gör. Detta hänger samman med vad som uppfattas som önskvärt i den internationella rätten.
Internationell rätt har under århundraden uttryckt ett generellt förbud mot våldsanvändning mellan stater samt strävat efter den enskilda statens suveränitet och rätt att själv forma sin politiska regim. Men liksom annan lagstiftning förändras även den internationella rätten med tiden. Sedan andra världskriget har många nya värden som anses vara specifikt demokratiska vuxit fram, till exempel de mänskliga rättigheterna, rätten till nationellt självbestämmande och förekomsten av fria och rättvisa val.
– Mindre demokratiska regimer har mindre att vinna på en sådan utveckling, då en demokratisering skulle innebära avskaffandet av just dessa regimer. Gamla och nya värden ställs därmed emot varandra, säger Andreas Andersson.
Han menar att de mer långtgående konsekvenserna av den internationella rättens utveckling kan innefatta att staters suveränitet underordnas människors suveränitet, och att en kollektiv våldsanvändning kan anses vara rättfärdigad om demokratiska värden kan försvaras eller spridas. I framtiden kan vi därför vänta oss fler multilaterala ingripanden med FN-stöd.
– Man kan likna det hela vid sällskapsspelet Othello, där de olikfärgade brickorna representerar demokratiska och odemokratiska stater. De demokratiska staterna söker målmedvetet vända de andra till egen sort.
Andreas Andersson har varit anställd vid Karlstads universitet sedan hösten 2001. Om knappt ett år åker han ut som FN-observatör till Kongo. Hans avhandling går att beställa från Avdelningen för statsvetenskap vid Karlstads universitet. Tfn 054-700 13 18 alt 054-700 13 19.
