Det har varit gott om spännande föredragshållare under Mångfaldsdagarna. Under onsdagen fick besökarna höra elitsimmaren Anders Olsson, berätta om hur det tillsynes omöjliga kan vändas till något positivt.
- Trots alla mina framgångar idrottsmässigt så har den största segern för mig varit att bli av med medicinberoendet, säger han.
Mångfaldsdagarna har för fjärde året lockat till inspirerande workshops, föreläsningar, mångfaldskalas och utställningar. Syftet har varit att belysa hur vi kan lära av varandras olikheter och likheter och vilka normer och värderingar som genomsyrar vårt samhälle. Många intressanta ämnen och föreläsare har ventilerat allt från kvinnligt författande, intersexualitet, mänskliga rättigheter, mångfaldsfrågor i näringslivet och diskrimineringens dimensioner.
Välbesökta dagar
Ronak Bozorgi, projektledare för Mångfaldsdagarna 2009 och vice ordförande på Karlstad Studentkår tycker att det varit bra med besökare hittills.
- Så klart hade jag önskat att det skulle komma ännu fler studenter på föreläsningarna men det känns ändå som att det varit en bra uppslutning, säger hon.
En som lockade många under rubriken "Inget är omöjligt" var Anders Olsson, flerfaldig världsmästare och OS-medaljör i Paralympics. Han höll en inspirerande föreläsning om sin långa väg mot ett antal personliga segrar. Han berättade om vad envisheten har betytt när omgivningen försökt sätta gränser för vad han kan klara. Trots uppmaning från läkare att han var för sjuk för att träna, felbehandlingar och tung medicinering. På två år lyckades han förvandla sig själv från ett vårdpaket till paralympisk guldmedaljör.
- Det finns inga gränser, det är jag ett levande bevis för, säger Anders Olsson. Jag är envis och ser inte mig själv som handikappad. Jag brukar säga att jag är hjulbent.
Jag har haft tur
Med glimten i ögat berättar han om hur han tänkte när det hela vände 2002 och han så småningom, 37 år gammal, hittade en möjlighet och själv satte fart på sin karriär inom simningen.
- När jag var längst, längst nere på botten kom jag plötsligt till insikt att jag inte alls haft otur i mitt liv utan tvärtom. Jag har haft tur som har en familj som fortfarande är kvar trots att jag varit en grinig gubbe som legat i sängen och ätit tabletter i åtta månader. Nu ska jag göra något bra av det, tänkte jag. Efter den insikten började jag träna igen, säger Anders Olsson.
- Idag är jag helt fri från smärtstillande mediciner. Det är träningen som ger mig de endorfiner som gör mig gott, säger han. Jag har en nervstimulator inopererad som också hjälper till att ta bort smärtan. Ett mål för mig är att kunna fjärrstyra den. Det kanske jag skulle kunna utveckla med hjälp av någon av er här på Karlstads universitet, säger Anders Olsson, som ständigt är på väg mot nya utmaningar.
