Kan en parasit styra sitt värddjur till att bete sig på ett sätt som gynnar parasiten själv? Ny forskning från Karlstads universitet visar att parasitiska larver från sötvattensmusslor faktiskt kan få sina värdfiskar att simma uppströms – till platser där musslorna får bäst chans att överleva som vuxna.
Om du sett The Last of Us har du fått en extrem version av en värld full av parasiter. Men i verkligheten är parasiter mycket mer sofistikerade – och betydligt vanligare – än vi ofta tror. Nästan 40 procent av alla kända arter är parasiter på något sätt. Och de fyller viktiga ekologiska roller.
– Sötvattensmusslor är ett tydligt exempel, säger Sebastian Rock, forskare i biologi. Som vuxna rör de sig knappt alls, men deras larver, så kallade glochidier, fäster sig vid fiskars gälar eller fenor. På så vis får de skjuts till nya områden.
I sin forskning visar han att infekterade fiskar inte bara simmar längre, utan också aktivt söker sig till delar av älven där vuxna musslor trivs bäst. En tydlig indikation på att larverna påverkar fiskarnas val av livsmiljö – till musslornas fördel.
Livsviktig relation mellan fisk och mussla
Sötvattensmusslor är mer fascinerande – och mer hotade – än många känner till. Genom att filtrera vatten bidrar de till renare miljöer och skapar viktiga livsmiljöer för andra arter. Men musslorna är helt beroende av fiskar för sin reproduktion. Utan rätt fiskar kan de inte fortplanta sig.
Många arter, som den hotade flodpärlmusslan, är beroende av mycket specifika fiskarter.
– Tappar vi mångfalden av fiskar, tappar vi också musslorna och i förlängningen hela ekosystemfunktioner, säger Sebastian Rock.
I projektet LIFE Connects samarbetar forskare, myndigheter och energibolag för att restaurera vattendrag, förbättra fiskvandring och därmed även möjliggöra musslors återkomst.
Från Karibien till Klarälven
Bakom forskningen står bland annat Sebastian Rock, som genomfört sin doktorandutbildning vid Karlstads universitet. Han har rötter i Karibien, studerade i Nederländerna, och flyttade sedan till Sverige för sitt doktorandprojekt.
– Jag har alltid varit fascinerad av djurs beteende. Och med flera akvarier hemma var det självklart att jobba med sötvattensdjur. När jag såg en utlysning som kombinerade fältarbete med parasitstudier kunde jag inte motstå, berättar Sebastian.
Fältarbete med is i skägget
Att forska inom ekologi är långt ifrån ett skrivbordsjobb.
– Jag har burit 50 kilo utrustning genom snöstormar, vadat i iskalla älvar och till och med frusit fast på stenar efter att ha lämnat vattnet. Men det är också magiskt att bada i en varm sommarälv efter en lång fältdag, avslutar Sebastian.
Nu fortsätter han som postdoktor inom habitatrestaureringsprojekten LIFE Connects och Ecostreams for LIFE, där han kommer att vidareutveckla sina studier i nya miljöer.
Studien:
Behavioural Ecology
Avhandlingen:
-
- Läs mer om LIFE Connects
- Läs mer om Ecostreams for LIFE
