Ann Åström och Mikaela Wering studerar på det biovetenskapliga programmet vid Karlstads universitet. Nu gör de sin praktik på labb på ett barnsjukhus i Kambodja. Läs om deras intryck från en annorlunda vardag.
Angkor Hospital for Children ligger i Siem Reap, Kambodja. Sedan 1999 har sjukhuset drivits av en välgörenhetsorganisation, “Friends Without a Border”. Det var en japansk fotograf som, efter att ha fotograferat alla templen vid Angkor, ville göra något för Siem Reaps barn och startade organisationen och lät bygga sjukhuset. Under dessa fem år har cirka 200 000 barn fått vård här.
- De har en distriktsläkarmottagning som dagligen behandlar över 135 barn. Några vanliga sjukdomar är luftvägsinfektioner, diarré och dysenteri samt olycksfall. Några patientavgifter finns inte, men de som har råd betalar 1000 riel, drygt två kronor, som en donation till sjukhuset.
- Hembesök görs hos barn som bor långt från sjukhuset eftersom långt ifrån alla kan ta sig till sjukhuset. Vi ska få åka med ut på ett sådant besök på landsbygden.
Det är varmt, 35 - 40 grader, och alla anpassar arbetstempot efter värmen.
Tropiska sjukdomar
Barn med bland annat malaria, tuberkulos, denguefeber och meningit läggs in och behandlas på sjukhuset. En anhörig får stanna dygnet runt, laga mat och tvätta bastmattorna, som är madrass och lakan, åt patienten.
På sjukhuset finns 14 kambodjanska läkare samt 94 sjuksköterskor, många av dem är män. Det kommer ofta internationella läkare till sjukhuset för två månader eller mer. För tillfället finns här en amerikansk och en kanadensisk barnläkare, en tandläkare från USA, två engelsklärare från Island samt en student från Kanada. En utbildning för kambodjanska läkare och sjuksköterskor bedrivs vid sjukhuset.
Får vara med på ronderna
- Laboratoriet där vi gör vår praktik är över all förväntan. Förhållandevis modernt med apparater i varje hörn. Den stora skillnaden är att varje test måste förberedas manuellt, det är inte som hemma med maskiner som kan ta många prover på samma gång. De har även ett väl utarbetat kontrollsystem.
- Vi får nära kontakt med patienterna när vi följer med vid provtagning och ronder. För en gångs skull har man ett ansikte till provet man analyserar. Det är de biomedicinska analytikerna som går ut på avdelningarna och tar blodproverna. Det är intressant att se hur duktiga de är, det är inte alltid så lätt att ta prover när barnen är så smala och undernärda.
Varje månad sammanställer de prover de har analyserat och hur många som har donerat blod. Under oktober månad analyserade de 2593 prover, av dessa hade 17 barn malaria och 14 var HIV-positiva. I oktober brukar denguefeberfallen minska, men det har det inte vara så många fall i år som det brukar vara. Myggbekämpningen verkar ha fungerat bättre i år.
Språket kan vara hinder
- Det är inte särskilt lätt att kommunicera med dem på labbet, mycket termer som blandas ihop och deras engelska dialekt är mycket svår att förstå. Men vi gör alla vårt bästa!
De fem anställda på laboratoriet delar på kvälls- och helgjourer, sammanlagt arbetar de mer än oss svenskar, ungefär 48 timmar per vecka.
- Förtjusta , förskräckta och förvirrade ser vi fram mot ytterligare två veckor här, rapporterar Ann Åström och Mikaela Wering från Siem Reap, Kambodja.
