Dagens breda flora av miljörörelser har sina rötter betydligt längre tillbaka i tiden än till 1970-talets gröna rörelser. Redan i början av förra seklet växte sig reformrörelserna allt starkare i Värmland och i övriga Sverige. Och även om dessa rörelser inte hade någon större genomslagskraft är det för tidigt att stämpla dem som historiens förlorare.
Kring sekelskiftet 1900 växte sig kritiken mot det moderna industrisamhället allt starkare. Kritiken tog ofta sitt uttryck i sociala rörelser och deras visioner om ett annat samhälle, där människan skulle leva i samspel med sina medmänniskor och med naturen.
Martin Stolare, universitetsadjunkt och blivande doktor i historia vid Karlstads universitet, har granskat fyra moderniseringskritiska rörelser verksamma under 1900-talets två första decennier: den georgistiska jordreformrörelsen, den värmländska ungdomsrörelsen, den vegetariska rörelsen och småbrukarrörelsen kring tidningen Odlaren. Den 15 mars 2003 disputerar han med doktorsavhandlingen "Kultur och natur. Moderniseringskritiska rörelser i Sverige 1900-1920".
Avhandlingen tar sin utgångspunkt i paret Jenny Bergqvist och Johan Hansson, som i början av 1900-talet var jordreformrörelsens främsta företrädare. De grundade även bokförlaget Natur och kultur. Under flera år var paret bosatt i Värmland och engagerade sig bland annat i den värmländska ungdomsrörelsen och den värmländska nykterhetsrörelsen.
– Värmland var på denna tid en viktig bas för de moderniseringskritiska rörelserna. Den värmländska ungdomsrörelsen var särskilt långlivad och samlade ända fram till mitten av 1900-talet flera tusen människor till sina möten, berättar Martin Stolare.
Rörelsernas kritik riktades dels mot det moderna industriella livet, som hade avlägsnat människan från naturen, dels mot den klasskampsmentalitet och egoism som genomsyrade samhället. Martin Stolare betonar samtidigt att reformrörelserna inte var antimodernistiska. De förespråkade snarare en alternativ modernisering där basen för allt var jordbruket och där människan levde i gemenskap med varandra och med naturen. Tankar som påminner om dagens miljörörelser.
Till skillnad från mycket annan forskning inom detta område har Martin Stolare velat visa på den mångfald som karaktäriserar moderniseringskritiken i början av 1900-talet.
– De sociala rörelserna var inte bara bakåtsträvande. De var även positiva till mycket i det moderna samhället. De engagerade sig såväl politiskt som fackligt, på nationell och på regional nivå. Jag brukar likna det vid en kör av olika stämmor som sjunger samma sång.
Idag är många av de gamla reformrörelserna bortglömda. Några större anhängarskaror erövrade de aldrig. Deras kritik mot samhället är emellertid långt ifrån unik. Det har alltid funnits, och kommer alltid att finnas, de som tänker annorlunda om hur framtidens samhälle bör se ut. Martin Stolare menar därför att det är för tidigt att döma ut de gamla rörelserna som historiens förlorare. De tankar som rörelserna grundade sig på har under de senaste decennierna vunnit ett allt större stöd och fått allt fler anhängare. Kanske bör man snarare benämna dem som framtidens vinnare?
