Familjen har ofta komplicerade dagsprogram där arbetsresan med stopp vid skolor och daghem ingår. Många arbetspendlare använder därför bilen för att få tiden att räcka till. Småbarnhushållens komplicerade resmönster gör dem till en intressant grupp att studera när det gäller färdmedelsval. En nyligen publicerad avhandling vid Karlstads universitet handlar om just detta.
Vi reser sällan för resandets skull utan för att uppfylla olika behov, i det här fallet för att kunna ta oss till och från arbetet. Utgångspunkten är att varje individ har ett begränsat handlingsutrymme i valet av färdmedel och att detta handlingsutrymme inskränks beroende bland annat på arbetets krav, trafiksystemets utformning, barnomsorgen utformning och individens resurser och behov. Hans-Olof Gottfridsson, kulturgeograf, har studerat färdmedelsvalet med sin avhandling Färdmedelvalets komplexa förutsättningar. Som studieobjekt har han valt pendlare i Kils kommun i Värmland med en arbetsplats i Karlstad.
Trafiksystemet och färdmedelsvalet
Kollektivtrafikens yttäckning i Kil och Fagerås är sämre än i Karlstad, man har därför ofta längre avstånd mellan bostad och hållplats än mellan arbete och hållplats. Trots det förefaller inte förhållanden på boendeorten avgöra valet av färdmedel. Större betydelse verkar arbetsplatsens läge ha. I valet mellan bilen eller kollektivtrafik är det avgörande om man behöver byta mellan olika kollektiva färdmedel eller inte vid resa med kollektivtrafik.
Barnomsorgen och färdmedelsvalet
Ett hinder för att resa kollektivt till arbetet är förskolans och familjedaghemmets geografiska läge i förhållande till hållplatser och bostad. Barnomsorgens öppettider och den schablonmässigt beräknade restiden till och från arbetsplatsen inverkar negativt på möjligheten att fritt välja färdmedel. Snäva öppettider och snålt tilltagna tider inom vilka barn ska hämtas efter arbetstidens slut missgynnar kollektivtrafik.
Individen och färdmedelsvalet
På ett övergripande plan styrs de som väljer kollektivtrafik ofta av ekonomiska faktorer, och bilpendlarna förefaller välja bil av effektivitetsskäl. På en mer detaljerad individnivå är det större variationer i grunder för valet av färdmedel mellan olika pendlare. Vad en individ uppfattar som ett skäl att resa kollektivt kan en annan uppfatta som ett skäl att pendla med bil. En stor andel bilpendlare uppger att de i högre grad skulle vilja resa kollektivt om det bara var möjligt. Men flertalet av dem har dålig kunskap om kollektivtrafikutbudet och liten erfarenhet av att arbetspendla med kollektivtrafiken.
Kostnaden för att pendla uppfattas olika. Bilpendlarna är bara delvis medvetna om bilens kostnader, kollektivpendlarna mer medvetna om reskostnaderna. Trots att bilpendlarnas reskostnader är högre än kollektivpendlarnas, finns det en grupp bilister som ändå tycker att kollektivtrafiken är för dyr.
Då kollektivpendlarna ofta är prismedvetna kan en satsning på lägre taxor vara ett sätt att behålla dem som resenärer medan det knappast lockar bilpendlare som är ganska okänsliga för priset. Bilpendlare prioriterar tid och flexibla transportlösningar och är beredda att betala för det. Därför är det svårt för trafikföretagen att hitta lösningar som tillgodoser de skilda behov olika resenärsgrupper har. Att satsa på snabbhet som skulle attrahera bilpendlare kostar pengar och kräver högre biljettpriser vilket riskerar att avskräcka dagens kollektivpendlare.
Kollektivtrafikens framtidspotential
Småbarnfamiljer och boende i små och mindre tätorter som de i det studerade exemplet tillhör de mest frekventa bilresenärerna. Trots detta visar resultatet att det även i dessa grupper finns individer som regelbundet reser kollektivt till och från sin arbetsplats. Att kollektivtrafiken kan vinna resenärer bland dessa grupper ses här som en oväntad styrka för kollektivtrafiken och också en möjlighet att nå nya kundgrupper i framtiden.
För mer information om avhandlingen Färdmedelvalets komplexa förutsättningar, kontakta Hans Olof Gottfridsson, filosofie doktor i kulturgeografi, tel 070-543 71 42
