Dansseminarium med Skapande Centrum

Bakom Danssymposiet står Karlstads universitets Skapande Centrum och Dans i Värmland. Dagen syftade till att knyta ihop den estetiska kunskapen och det intellektuella reflekterandet, sa rektor Christina Ullenius i sitt inledningstal. Hon påpekade vikten av att få till en koppling mellan den intellektuella kunskapen och gestaltandet.
- Vi vill förena akademisk tradition med konstnärligt utvecklingsarbete, säger Skapande Centrums utvecklingsledare Karin Bodland. Dessa två delar ska inspirera varandra för att utveckla kunskap från nya infallsvinklar. Vi vill uppnå möten mellan olika konstarter, som vid detta danssymposium, men också mellan vetenskapen och konstarterna.
Direkt efter Ullenius inledning gjorde ett 20-tal barn från Kronoparksskolan entré. Barnen hade besökt Minervahallen i hus 12 i förtid, beskådat byggnadens insida, sprungit i trappor och fått intryck. Mest hade de dock koncentrerat sig på de centralt belägna konstverken av amerikanen Alfredo Contreras. Han var verksam i Stockholm under 1970-talet och har till universitetet skänkt ett system med bilder inspirerade av geometriska figurer. Ur intrycken av dessa enfärgade bilder skapade Kronoparksbarnen tillsammans med sin danspedagog Sussane Ohvo ett dansverk.
Barnen, en del röda, andra gröna, gula och blå, formerar sig i ena stunden i cirklar och fyrkanter för att sedan låsa upp dessas gränser och ta ut svängarna. En härlig spegling av konstverket och dess omgivning.

Dans på schemat
Dans återfinns numer även på schemat för lite större barn som en obligatorisk del i den nya lärarutbildningen. Danspedagog Aleksandra Rudnicka, ansvarig för dansen inom lärarutbildningen, berättade:
- Studenterna är glada över att komma i kontakt med dansen. Att få gestalta utan ord. Att enbart få använda kroppen.
En sak som studenterna fått prova på inom ramen för dans är bland annat en improvisationsteknik som innebär att röra sig i slow-motion ena stunden för att i nästa snabbspola sig själv.
- Kursutvärderingarna var mycket positiva och många studenter hade fått ett större självförtroende, sa Rudnicka.
Under dagen pågick även föreläsningar. Leif Stinnerbom, regissör och teaterchef vid Västanå teater, talade till exempel om berättandet i dans. Något som enligt många vore som att svära i kyrkan.

Dans ska gestalta
- Normen är att dans ska gestalta, inte berätta, sa Stinnerbom. Men vissa saker blir bäst berättat genom dans. Om man skulle berättat det i ord skulle det ha blivit alltför litet.
Detta tog Västanå teater fakta på i sin produktion Gösta Berlings saga. Men är kunskap och tradition kring berättande dans sparsmakad i norden så är den betydligt större runt om i världen. För att lyckas med uppgiften skickade därför teatern ut ”spioner” till både Indien och Pekingoperan. När teatern sedan under skapandets gång fastnade lutade de sig mot de inhämtande kunskaperna.
- När vi körde fast funderade vi ”hur skulle de ha berättat detta vid Pekingoperan”, förklarade Stinnerbom samtidigt som han på video visade hur de konkret löst problemen.
Danssymposiet ska nu dokumenteras och ingå som en skrift i Skapande Centrums serie ”Människan konsten och kunskapen”. Konstnären Alfredo Contreras vill donera fler verk och kommer att göra ett besök på Karlstads universitet våren 2002.