Ett forskningsprojekt visar att dansterapi kan vara en framgångsrik metod att nå barn och ungdomar med problem.
Hyperaktiva och stökiga pojkar med ADHD blev lugnare och bättre på att leka med kamrater.
Deprimerade och självdestruktiva tonårsflickor blev bättre på att sätta gränser och depressionen dämpades.
För vissa grupper inom barn- och ungdomspsykiatrin är det svårt att hitta verksam eller tillräcklig behandling. Dit hör pojkar med ADHD och deprimerade, självdestruktiva tonårsflickor. Ett forskningsprojekt i Värmland visar att dansterapi är en behandlingsform som kan fungera när andra, mer traditionella, behandlingar inte är framgångsrika eller tillräckliga. Det är professor Erna Grönlund, Danshögskolan i Stockholm, och universitetslektor Barbro Renck, Karlstads universitet, som har lett forskningsprojektet. Barbro Renck har även arbetat som specialistsjuksköterska inom såväl barn- och ungdomspsykiatri som vuxenpsykiatri.
- Vi är först i världen med att prova och vetenskapligt utvärdera dansterapi som behandlingsform för pojkar med ADHD, säger professor Erna Grönlund vid Danshögskolan i Stockholm.
Forskningsprojektet har fått stor internationell uppmärksamhet. Rönen från ADHD-studien har bland annat publicerats i American Journal of Dance Therapy.
Det finns idag ett stort behov av en variation av behandlingsformer inom barn- och ungdomspsykiatrin. I projektet Dansterapi för barn och ungdom med psykisk ohälsa visar utvärderingen att dansen verkligen kan hjälpa.
- Pojkarna med ADHD blev lugnare. Deras föräldrar och lärare rapporterade att de klarade skolarbetet bättre. En pojke kunde tidigare bara sitta med i klassrummet i tio minuter och efter dansterapin klarade han en hel lektion. De kunde också leka tillsammans med de andra barnen utan att råka i konflikt och slåss hela tiden, berättar Erna Grönlund.
Det kanske kan verka märkligt med rörelse och fart för pojkar vars problem mycket handlar om att de inte kan hejda sig eller gå ner i varv. Men det fungerar. Övningarna brukar börja med full fart för att sedan innehålla moment där det är viktigt att lyssna och härma, lekar till musik, rollspel och sedan allt lugnare inslag.
Även tonårsflickorna reagerade positivt på dansterapin.
- Det kan vara svårt att använda samtalsterapi för tysta tonåringar som varken vill eller vågar prata om vad som bekymrar dem. Det visade sig att dans var ett bra sätt att få upp de deprimerade flickornas energi och livsglädje. En övning med till exempel flamenco kan också handla om att känna stolthet, självkänsla, sätta gränser och säga nej, säger Erna Grönlund.
- Resultaten för båda grupperna var goda, men det är en liten grupp barn och ungdomar, sex pojkar och elva flickor, så vi törs inte dra alltför långtgående slutsatser. Fler, uppföljande studier behövs, säger Barbro Renck.
Att flera familjer efterfrågat en fortsättning visar också att projektet varit framgångsrikt.
- Tyvärr finns inte behandlingsformen vid barn- och ungdomspsykiatrin idag, men vi hoppas att socialstyrelsen aktivt ska rekommendera landstingen att införa dansterapi som komplement. Framför allt när det gäller pojkarna med ADHD så verkar det som om behandlingen behöver upprepas för att den goda effekten ska vara kvar, säger Barbro Renck.
Forskningsprojektet har genomförts på Barn och ungdomspsykiatriska kliniken i Karlstad under perioden 2001-2005. Projektet är ett samarbete mellan Danshögskolan i Stockholm, folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet, Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Karlstad och Dans i Värmland. Pojkarna i projektet var 5-7 år och flickorna 13-17 år.
Forskningsrapporterna kan beställas via Danshögskolan, www.danshogskolan.se
eller per telefon 08 - 459 05 30 (Lars Nyberg).
