Här reflekterar Henrik Johansson Rehn, legitimerad psykolog och doktorand i psykologi, kring sin forskning som handlar om människors beteenden kopplat till vardagligt resande.
Många globala problem, inte minst klimatkrisen, är kopplade till vårt sätt att leva. Vad vi konsumerar, vad vi äter och hur vi reser. Därför är det inte konstigt att ett återkommande råd till den som vill bidra till förändring är att i vardagen göra mer medvetna val. För många verkar dock tanken på att dagligen kolla upp fakta och bedöma konsekvenserna av olika alternativ kännas minst sagt omständligt. Valet att välja medvetet blir därför lockande för många att välja bort.
Kanske speglar den där känslan inte bara en aversion mot något som är ansträngande, utan också någon sorts intuitiv förståelse för att idén om att hela tiden göra medvetna val strider mot vardagslivets inneboende logik.
Det som präglar vardagen kan sammanfattas med orden; upprepning och kontinuitet. Den ena dagen är den andra lik och det som händer utspelas på samma platser, ofta med samma människor och vid ungefär samma tider. Upprepning och kontinuitet är två avgörande förutsättningar för att vi ska skapa vanor. Med vanor sparar vi energi och slipper uppfinna hjulet på nytt varje dag. Vi kan göra som vi brukar och i stället tänka på andra saker.
Som psykologiskt begrepp kan en stark vana ses som motsatsen till ett medvetet val. I vardagen väljer vi medvetet våra mål, vad vi ska göra, men en stark vana gör att vi automatiskt och oreflekterat bestämmer hur det ska gå till. Med starkare vana processas mindre information och mindre eftertanke ägnas åt hur vårt mål ska uppnås.
Vanor kan förklara varför vissa människor vid en tidpunkt säger att de ska agera mer miljövänligt, exempelvis ta cykeln i stället för bilen till jobbet, men senare inte gör som de sagt. När vardagssituationen väl uppstod triggades deras inbitna vana och de tänkte helt enkelt inte på att de skulle göra något de brukar annorlunda. Det är lätt att tänka på vanor som ett psykologiskt hinder för beteendeförändring, men vanor kan likaväl fungera som ett ”skydd” för önskvärda beteenden. Vanemässiga beteenden kan upprepas trots att det vid en tidpunkt finns incitament eller vilja att göra annorlunda.
I min forskning, och inom ett pågående forskningsprojekt vid CTF, står vanor, medvetna beslut och vardagligt resande i centrum. Genom livet kan vår vardag och våra vanor se likadana ut i långa perioder, till och med i flera år. En ökad förståelse för hur oönskade vanor kan brytas och hur önskvärda beteendeförändringar kan utvecklas till starka vanor har potential att bidra till mer effektiva åtgärder när allt fler i framtiden behöver välja bort bilen för mer hållbara alternativ. För att studera detta krävs ett längre tidsperspektiv jämfört med att förklara ett enskilt val vid en given tidpunkt.
Vårt forskningsfokus är på de tillfällen i livet när vardagens annars så stabila inramning hastigt förändras. Detta sker vanligen i samband med större livshändelser som att få barn, byta arbete, flytta eller separera från en partner. I dessa livsskeden försvagas våra vanor eftersom nya behov uppstår och den förändrade tillvaron tvingar oss att reflektera över om vårt gamla sätt att uppnå våra mål fortfarande fungerar. Det här är skeden i livet då medvetna val kring våra vardagsbeteenden naturligt uppstår.
Från ett längre tidsperspektiv kan en livshändelse ses som startpunkten för en förändringsprocess av det vardagliga resandet. En övergångsperiod mellan två stabila perioder av rutinmässigt resande präglat av vanor. Inför våra pågående studier utvecklade vi ett teoretiskt ramverk vi kallar FRUIT – Framework of RoUtIne Transition in daily travel. Det kan användas som ett verktyg för att förstå om och hur psykologiska faktorer som motivation, normer och vanor interagerar och påverkas under dessa speciella övergångsperioder i livet. Att det finns potential för hållbar omställning när vanor försvagas är, som ovan beskrivet tidigare känt, men en fråga som intresserar oss är om dessa livsfaser kan innebära ytterligare fördelar sett ur ett omställningsperspektiv. Eller kan det vara tvärt om, att bilen för bilanvändaren ses som extra viktig när livet i övrigt är i förändring?
Förhoppningsvis har vi snart kommit närmare svar på våra frågor. Men perspektivet vi använder kanske redan nu kan uppmuntra den förändringsbenägne. Välj ett område att förändra, ta reda på ett bättre alternativ och upprepa ditt val. Funkar det tillräckligt bra kommer du snart inte tänka på det mer.
Henrik Johansson Rehn, doktorand i psykologi
