Barns lek utmanar vuxenvärlden
2002-12-09Barn är kompetenta sociala aktörer som genom sin lek gestaltar livsfrågor och maktstrukturer. Det menar Annica Löfdahl, nybliven doktor i pedagogik vid universitetet. Hon har under flera år studerat vad barn egentligen gör när de leker.
– I leken gestaltar barn liv och död. De försöker förstå vad det innebär att leva och överleva, de klarar sig undan skeppsbrott och uppstår från de döda. De försöker också förstå sin plats i samhället, som barn i förhållande till vuxna. Detta betyder emellertid inte att de accepterar sin situation. Leken ger uttryck för viljan att förändra. Barnen prövar nya sätt att handla och utmanar befintliga strukturer. De trotsar tabun genom att bygga in pruttar och fisar i krigsmissiler av lego och förgifta jultomten med gröt när han nu inte dött av sig själv.
Det menar Annica Löfdahl, doktor i pedagogik vid Karlstads universitet. I avhandlingen "Förskolebarns lek - en arena för kulturellt och socialt meningsskapande" betonar hon att lekens innehåll är ett uttryck för det barn kan och förstår. Barnen är kompetenta sociala aktörer som reflekterar över livet och handskas med maktrelationer i kamratkretsen, familjen och samhället.
Annica Löfdahl har under tre och ett halvt år studerat grupper av barn mellan tre och sex år på två förskoleavdelningar i en kommun i Värmland. Hennes avhandling fokuserar förskolebarns lek och deras gemensamma meningsskapande.
– Jag försöker förstå vad barn gör när de leker. Genom att förstå lekens innehåll och vad som är viktigt för barnen kan vi bli bättre på att organisera och uppmuntra dem i deras lek, säger Annica Löfdahl.
Hon betonar att leken har ett eget värde för barns utveckling. I leken delar barnen idéer, intressen och erfarenheter med varandra, de bemästrar problem och upprätthåller sociala relationer. Här skapar de en gemensam mening i tillvaron.
– Barn behöver varandra för att utvecklas. Därför borde vi bli bättre på att ta tillvara på leken i vår pedagogiska verksamhet. Det är viktigt att vi ibland är med när barnen leker, inte som passiva åskådare utan som delaktiga i leken. På så sätt kan vi bättre förstå vad leken betyder och vilka frågor som är angelägna för barnen att få ställa och besvara.