Från avfall till fiber, ny forskning om återvunnen bomull visar vägen mot en mer hållbar textilproduktion.
– Klimatförändringar berör alla, men framställs ändå ofta som ett framtida problem, säger Elise Meurs, doktorand i kemiteknik vid företagsforskarskolan Exact. I dag är textilindustrin en av de mest förorenande industrierna. Förutom de stora miljöeffekterna från petroleumbaserad syntetfiberproduktion har även naturliga textilier med grönare rykte, såsom bomull, en betydande påverkan på grund av sina höga krav på vatten, mark och kemikalier vid odling – samt ytterligare behov av vatten och kemikalier vid förädlingen till färdiga bomullstextilier.
Av de 132 miljoner ton textilfiber som produceras globalt varje år är mindre än en procent tillverkat av återvunna textilier. Därför är inte bara produktionen utan även textiliernas slutskede starkt förorenande, eftersom stora mängder avfall i dag bränns eller deponeras i stället för att återanvändas eller återvinnas. Klimatpåverkan från textilindustrin beskrivs ofta som ett konsumtionsproblem, men samtidigt erbjuder industrin ännu inte storskaliga och lättillgängliga hållbara alternativ.
– Bomullsindustrin, som står för nästan 25 miljoner ton textilfiber per år, producerar i dag 99 procent av sina volymer från jungfrulig bomull, vilket kräver enorma mängder resurser för odling och bearbetning, säger Elise Meurs. Återvinningen av bomull sker därför fortfarande i liten skala, vilket öppnar för utveckling av effektiva och storskaliga lösningar för bomullsåtervinning.
Men möjlighet är att använda bomullsavfall som alternativ råvara i viskosproduktionen, som traditionellt bygger på vissa träslag som omvandlas till ark av höggradigt ren cellulosa. Bomullsavfall, som också består av mycket ren cellulosa, skulle därför kunna ersätta jungfrulig träbaserad råvara.
För att bomullsavfall ska kunna användas i viskosprocessen måste dock dess prestanda jämföras med konventionella massor. Trots att båda typerna av massa huvudsakligen består av samma ämne – cellulosa – kan skillnader i materialegenskaper göra att de beter sig olika under den långa kemiska processen som krävs för att framställa nya fibrer.
– Min forskning börjar därför med att jämföra hur pulpad bomull från företaget Circulose fungerar i de första stegen av viskosprocessen, jämfört med konventionella jungfruliga träbaserade massor. Flera materialegenskaper undersöktes också för att förstå varför materialen beter sig olika, avslutar Elise Meurs.
Den första artikeln från detta forskningsarbete finns publicerad i Cellulose:
Comparing swelling and liquid retention of pulps from textile waste and conventional dissolving pulps
