Årets alumner 2013
2013-10-04Under åren har många studenter läst vid Karlstads universitet. Flera har gjort spännande karriärer där de har utmärkt sig på ett eller annat sätt. Varje år utses två tidigare studenter till årets alumner. I år har universitetet glädjen att presentera en man och en kvinna som båda är stora inspiratörer - Johanna Stål och Hans Ek.
Johanna vill förändra världen
Johanna Stål vill förändra världen, inget mer, inget mindre. Hon har valt att gå sina egna vägar och drivs av en tro på människans kraft och förmåga att förändra. Hon ser sig själv som en producent – inte en konsument. Att bidra till en positiv utveckling och att arbeta med något meningsfullt är långt viktigare än att tjäna pengar och köpa saker.
- Alla har möjlighet att påverka och förändra världen. Vi borde i större utsträckning ta makten över våra egna liv och bestämma över vad och hur vi konsumerar, inte låta oss styras av marknaden och marknadsförare.
Ända sedan barnsben har Johanna varit engagerad i hållbarhets-, miljö- och etikfrågor. Hon har vuxit upp i ett hem där föräldrarna var aktivister och hon själv var med och startade Attac Sverige 2001– en organisation som arbetar för fördjupad demokrati och rättvisa, globalt och lokalt.
2007 grundade hon, tillsammans med Caroline Petersson och Tobias Jansson, Sveriges första livsstilsmagasin för hållbar konsumtion. Göteborgs-Posten skrev en artikel om den nystartade tidningen och redan innan det första numret var utgivet hade de fått över 500 förhandsprenumeranter. Magasinet fick namnet Camino.
- Vi ville inte att den skulle heta ”Eko-tidningen” eller något annat tråkigt… Att det blev Camino, som betyder väg på spanska, beror dels på att alla vi tre som grundat tidningen har bott i Sydamerika, dels att namnet passar bra eftersom vi vill visa alternativa vägar.
Johanna har också givit ut två böcker: Energi – hur design kan göra skillnad, tillsammans med Kerstin Sylwan, och Materialens magi med Kerstin Sylwan och Sara Danielsson. Den första boken skrevs på uppdrag av Energimyndigheten. Den handlar om hur man medvetandegör energiförbrukning.
- Det kan man till exempel göra genom att synliggöra energianvändning genom design. I den andra boken skriver vi om design med fokus på material. Vi tar bland annat upp återanvändning och biomimik, det vill säga vad vi kan vi lära från naturen. Kardborrebandet är ett exempel på en produkt där vi härmat växtriket.
Här kan du läsa mer om Johanna Stål.
Tonernas barista
Hans Ek har som dirigent och arrangör de senaste 25 åren varit en förgrundsgestalt när det gäller brobyggande mellan den klassiska musiken, jazz, pop och folkmusik. Han har i sina spännande musikaliska projekt lyckats sudda ut gränserna mellan genrer och fått ny musik att uppstå.
Kan du berätta lite om ditt musikaliska gränsland, hur har du hamnat där?
- Jag har vuxit upp med olika musikgenrer. Pappa var klassisk pianist, mamma sångerska och dragspelerska. Själv spelade jag fiol och elbas fram till jag var 22 då jag skadade mig.
Vad hände?
- Jag fick en smäll på nyckelbenet som gjorde att jag inte kunde fortsätta spela, det var då jag började skriva i stället. Jag var intresserad av likheterna mellan musikaliska genrer, inte olikheterna. Tittar man under den ytliga genreklassningen finns det mycket som olika musikstilar har gemensamt. I samarbete med andra musiker hittar jag min plats och kan få andras musik att fungera i orkestersamanhang.
Du har dirigerat orkestrar världen över, bland annat i Norge, Danmark, England, Kanada, Litauen och Turkiet. Är verkligen musiken ett universellt språk?
- Alla symfoniorkestrar har en gemensam notbild, det är på sätt och vis ett gemensamt språk. Men vi har kommit olika långt i utvecklingen av språket. I Sverige blandar vi musik och vågar ta ut svängarna men i vissa länder skulle det till exempel vara otänkbart för en symfoniorkester att ha en elgitarr på scen.
De senaste sex åren har du också arbetat med the Polar Music Prize Ceremony, där du arrangerat och framfört musik av bland annat Pink Floyd, Peter Gabriel, Patti Smith och Paul Simon. Finns det någon som det varit speciellt roligt att arbeta med?
- 2010 då Björk och Ennio Morricone vann priset var väldigt roligt. Att få jobba med Björks musik, som har mycket elektroniska inslag, och översätta den till orkester var spännande. Hon tyckte mycket om arrangemanget. Det var stort.
Du har även varit musikalisk ledare för uppsättningen av Kristina från Duvemåla på Svenska Teatern i Helsingfors mellan 2011 och 2013 – samtidigt som du arbetar med din egen kammarorkester Modern Fantazias och komponerar… hur får du tiden att räcka till?
- Jag har alltid kombinerat dirigerande och skrivande. När jag är ute och reser repeterar jag fram till klockan 14, sedan kan jag skriva mellan 14 och 22. Allt har sin charm, när jag jobbar med en 20-personers kammarorkester kan jag göra projekt som inte går att göra med en symfoniorkester. Det går, tiden räcker.
Våren 2014 kommer du till Värmland för att sätta upp Claudio Monteverdis opera Orfeo på Wermlandsoperan, kan du berätta lite om det?
- Det blir en koppling mellan det väldigt gamla och det väldigt nya. Operan regisseras av Kristofer Steen som tidigare var gitarrist i hardcorebandet Refused. Vi har ett gemensamt sätt att se på musik, det ska bli väldigt roligt att arbeta med honom.
Det är inte första gången du är på Wermlandsoperan, eller hur?
- Nej, jag hade mitt allra första jobb där 1992 då vi satte upp musikalen Solstenen. Wermlandsoperans orkester är den orkester jag haft längst samarbete med.
Även en stor del av din studietid tillbringade du i Värmland, vad har Musikhögskolan Ingesunds betytt för dig?
- Ingesund har betytt oerhört mycket. Nivån på undervisningen var hög och läget gav lugn med möjlighet att fokusera på musiken. Skolan är öppen, tillåtande, och man får gå sin egen väg. Men det som betydde mest var, när jag inte kunde spela mer, att man på Ingesund konstruerade en utbildning som gjorde det möjligt för mig att fortsätta studera. De gav mig en andra chans.
Finns det något du skulle vilja skicka med till dagens unga musiker?
- Man ska tänka: allting finns kvar att göra! Inte att allt redan är gjort av andra… det gäller egentligen alla, i alla åldrar.