Att förena sitt fritidsintresse med sitt jobb medför utmaningar i form av exempelvis gränsdragningar. Åsa Bergman Bruhn, nybliven doktor i arbetsvetenskap, har i sin avhandling tittat på den svenska hästnäringen.
Avhandlingen ”The double-sided nature of lifestyle-oriented work within the Swedish equine sector: Characteristics and consequences for employee health and well-being” handlar om skärningspunkten mellan arbete och fritid där mycket bygger på den personliga livsstilen och intresset. Åsa Bergman Bruhn har specifikt tittat på den svenska hästnäringen men likheterna med andra branscher är slående.
- Även om min avhandling är väldigt kopplad till hästnäringen och annat livsstilsorienterat arbete så kan resultaten överföras till andra grupper av anställda som också drivs av ett stort personligt engagemang och en passion för sitt arbete, exempelvis sjuksköterskor, lärare och personal inom socialtjänsten, säger Åsa Bergman Bruhn. Drivs man av engagemang och motivation så kan vi slås ut av stress, psykisk ohälsa och fysiska besvär.
Och engagemanget inom hästnäringen är högt. Skyhögt. Inte sällan finns ett tydligt motstånd till rationaliseringar och effektiviseringar kring hantering och skötsel av hästar. Det ska lyftas, mockas, tränas och utfodras utefter 100-åriga traditioner. Jämför gärna med hur nötkreatur hanteras i moderna jordbruk. Att bli klappad på nosen och ompysslad hör knappast till en svensk kossas vardag.
Arbetsvillkoren i just stallmiljöer har den senaste tiden fått stort utrymme i media. I skräckexemplet ”Nattryttarna” målas en outhärdlig arbetsmiljö upp, branschen fick sitt egna #METOO-upprop och artikelserien ”Stallslavarna” i Aftonbladet fick stor uppmärksamhet.
- Det kommer mycket signaler från branschen om de här ohållbara arbetsförhållandena, säger Åsa Bergman Bruhn. Kränkande och sexuella trakasserier har dock inte kommit fram i den här avhandlingen. Däremot visar den tydligt de arbetsförhållanden som branschens arbetare utsätts för och accepterar för att få arbeta med sin hobby.
Hur gick du till väga i din forskning?
- Det är en avhandling inom arbetsvetenskap och jag har alltså tittat på arbetsmiljö och arbetsförhållanden inom hästnäringen och det är en studie genomförd med enkäter, intervjuer och observationer på plats i stallmiljö. Det har även varit många samtal med nyckelpersoner inom svensk hästnäring.
Hästnäringen i Sverige är starkt kvinnodominerad. Åsa Bergman Bruhn uppskattar att mellan 80 - 90 procent av de yrkesverksamma är kvinnor. Många av dem yngre. Det finns dock en skillnad mellan ridskolor och travstall. I den senare är fördelningen ca 60 procent kvinnor och 40 procent män – och det är fler män i en ledande position
Vad är då drivkraften i att sköta om hästar hos framförallt yngre kvinnor?
- Här har jag fått gå på andras ord då det inte går att fånga i en enkät och knappt i en intervju. Man behöver vara på plats och insupa känslan i ett stall. Det vi vet från tidigare forskning inom djurvårdande yrken är att det är hälsosamt att arbeta med djur. Man ser ”sina” hästar som en passion och livsuppgift under en period i livet. Det ger en bekräftelse och blir självuppfyllande. Man förverkligar sin dröm helt enkelt. Sedan vet vi att arbete med djur ger positiva hälsoeffekter - både det psykiska och fysiska välmåendet ökar.
I titeln på din avhandling finns ”karaktäristisk” med - vilka saker karaktäriserar de här valda yrkena?
- Förutom det enorma engagemanget och passionen så finns ett kall som kan jämföras med det en sjuksköterska kan känna. Man ”bondar” med djuret. Det karaktäriseras även av en yrkeskultur - det som på engelska kallas ”occupational culture och specifikt inom hästnäringen ”equine culture” - en kultur som vilar på starka traditioner och normer. Man ska jobba traditionellt med hästen och man har ett inneboende motstånd till att automatisera och rationalisera vilket gör att man jobbar mycket på samma sätt som förr i tiden.
Jämför man modernt jordbruk med hästnäringen så är kontrasten bjärt. Åsa Bergman Bruhn berättar om en stor förvåning hos jordbrukare som gästspelar inom hästnäringen.
- När de som har erfarenhet från jordbruk kommer in och arbetar i stallmiljöer skrattar de nästan åt hästnäringen. De kan inte förstå hur de kan jobba så manuellt när det finns hjälp att få i form av rationalisering och automatisering av exempelvis mockning, utfodring och, till viss del, träning. Men kulturen inom hästnäringen är otroligt tydlig – man ska inte klaga utan arbeta på med det som är bäst för hästen. Vi har alltså reproducerat den här kulturen i norra Europa fast viss mekanisering skulle innebära att hästen presterar minst lika bra och dessutom skulle må bättre då det skulle frigöra tid åt skötaren för att ägna mer tid åt hästarna.
Vad hoppas du att din avhandling kan användas till?
- Jag vill hjälpa hästnäringen att ta tag i dubbelsidigheten. För även om arbetet är attraktivt och meningsfullt så måste man titta på det utifrån ett hälso- och hållbarhetsperspektiv. Det ska vara hållbart över tid. Intressant är att under de här åren jag varit involverad i de här forskningsprojekten så skulle vi göra mätningar både före och efter. Det visade sig dock vara omöjligt då i princip alla anställda på travanläggningarna hade slutat. Hästnäringen signalerar att det från att ha varit en god tillgång på arbetskraft nu är svårt att rekrytera och framför allt att bibehålla arbetskraft. Så jag hoppas att min avhandling kan vara till hjälp för hästnäringen att skapa anställningar som både är attraktiva och hållbara.
