Leder snus till rökning eller tvärtom, är snus ett sätt att sluta röka? Och skiljer det sig åt mellan män och kvinnor som snusar? Och hur är det med ungdomarnas vanor?
Centrum för forskning om barns och ungdomars psykiska hälsa vid Karlstads universitet startar ett forskningsprojekt som ska kartlägga tobaksvanor under tre decennier.
Det totala anslaget på 1,3 miljoner kronor under tre år kommer från FAS, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap. Projektet var ett av 15 som fick anslag i konkurrens med totalt 94 ansökningar.
Viktigt se skillnaderna
- I denna studie vill vi titta på tobaksbeteenden, det vill säga sambanden mellan snus och rökvanor och huruvida snus leder till rökning eller tvärtom är ett sätt att sluta röka, säger Magnus Stenbeck, docent i sociologi. Den forskning som finns tyder på att svenska män använt snus som en väg ut ur rökberoendet, men när det gäller ungdomar, kvinnor och andra etniska grupper är sambandet svagt. Det är troligt att snus existerat i den svenska manliga kulturen på ett sätt som medfört att det har en särställning där som man inte kan anta är självklar i andra grupper. Ur folkhälsopolitisk synpunkt är det mycket väsentligt att spåra olikheter i hur snus och rökning samverkar i olika grupper för att kunna ta rätt beslut om åtgärder.
Svenska män har under decennier haft tillgång till snus som ett alternativ till rökning. Nyare forskning visar att snusning medför negativa hälsokonsekvenser, ibland av allvarlig art som en överrisk för cancer i bukspottskörteln. Samtidigt vet man att rökning är mångdubbelt farligare, så den som snusar istället för att röka löper mindre risk att drabbas av allvarlig sjukdom eller för tidig död. Svenska män har länge legat lägst i världen när det gäller rökning. Nu visar det sig att även ungdomar och svenska kvinnor under senare år kraftigt ökat sin konsumtion av snus.
Tobaksvanor i Sverige under tre decennier
Projektet syftar till att kartlägga tobaksvanor hos olika grupper över 30 års tid med hjälp av tre undersökningar med sammanlagt 18 insamlingstillfällen.
- De tre material vi har, studerar utvecklingen under lång tid, nästan 30 år, och med möjlighet att följa samma individer under mycket lång tid, säger Magnus Stenbeck. Vi har också information om såväl barn och ungdomar som vuxna och gamla. Vi kommer därför att kunna belysa långtidseffekter och olikheter mellan befolkningsgrupper på ett avsevärt mycket bättre sätt än tidigare.
