Barn och vuxna har olika förhållningssätt till planerade aktiviteter. Vuxna har redan bestämt ramarna, barn undersöker vilka möjligheter som finns och hittar nya vägar till kunskap. Det visar den uppmärksammade fältstudie som Annica Löfdahl, Tomas Saar och Maria Hjalmarsson, forskare vid Karlstads universitet, utfört vid fyra fritidshem.
- Det finns en tendens till att den kunskap som barnen får i skolan värdesätts högre än den de får på fritidshemmen. Vårt syfte med studien har varit att försöka ta reda på vilka möjligheter till lärande som finns i fritidsverksamheten. Vi har intervjuat pedagoger och varit med i verksamheten, berättar Annica Löfdahl, professor i pedagogik.
Fritidspedagogernas roll måste stärkas
Tidigare forskning har visat att fritidsverksamheten ofta för en ojämn kamp med skolan och att fritidspedagoger har svårt att skapa en egen identitet.
- Det stämmer. En sak vi funnit är att inom skolan och förskolan legitimerar man sin professionella identitet genom att arbeta efter specifika pedagogiska inriktningar och att tillämpa speciella metoder. Fritidspedagogerna däremot är mer inriktade på att erbjuda aktiviteter samt att överblicka och få verksamheten att fungera, säger Maria Hjalmarsson, lektor i utbildningsvetenskap.
Tomas Saar, även han lektor i utbildningsvetenskap instämmer och lägger till:
- Fritidspedagogerna har inte samma yrkesspråk som övriga lärare. I skolan och förskolan har det blivit allt viktigare att ha ett språk för att beskriva kunskaper, lärande och utvärdering. Fritidspedagogernas språk handlar mer om att beskriva verksamheten och det man gör, snarare än vad det leder till.
- Svårigheten att skapa en egen identitet har säkert till viss del att göra med att fritidspedagogyrket till stor del har sina rötter i förskolläraryrket, att utbildningen har bedrivits parallellt i olika utbildningsinstitutioner och att det saknas styrdokument som är specifikt inriktade på fritidshem vilket kan ge ett otydligt uppdrag. Inträdet i skolan har också medverkat till att fritidspedagogers yrkesidentitet har förändrats, säger Annica Löfdahl.
Olika förhållningssätt hos barn och vuxna
Barn och vuxna har olika förhållningssätt till planerade aktiviteter berättar forskarna.
- Enkelt uttryckt så använder barnen aktiviteterna för att tillsammans pröva och utveckla dem. Vi ser det som ett slags kollektiv improvisation utifrån ett tema. Barnen kan vara roade av att göra samma aktivitet varje dag, men en del av det lustfyllda finns också i att följa med i förändringen och se vad som händer. För pedagogerna är själva aktiviteten, att kunna visa upp att man erbjudit planerade aktiviteter, det väsentliga - utan att ha en vidare tanke på att den också kan öppna upp för barnens tolkningar av aktiviteten i fråga.
Annica Löfdahl, Tomas Saar och Maria Hjalmarsson vill att deras studie ska göra det lättare att få syn på och kunna beskriva det komplexa lärande som sker utifrån fritidshemmets speciella förutsättningar. Deras studie har fått mycket uppmärksamhet, bland annat på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg och forskning.se.
Och det kommer en fortsättning.
- Nu planerar vi för ett större projekt som ska undersöka fritidshemmet utifrån en vidgad syn på didaktik. Det betyder att vi kommer att vistas långa perioder på olika fritidshem och göra fler fältstudier.
