Demokrati ska genomsyra allt arbete på förskolan. Förskolans demokratiuppdrag är en av verksamhetens viktigaste hörnstenar och förskollärarna förväntas omsätta uppdraget i sin praktik. Men vilket uttryck tar sig arbetet i vardagen på en förskola? Det har Katarina Ribaeus undersökt i sin avhandling.
– Jag har varit med under verksamhetsplanering, deltagit i barngruppen och mött föräldrar. Jag valde inte ut några särskilda aktiviteter utan ville följa livet som det vanligtvis är på en förskola. Trots att demokratiuppdraget genomsyrade allt, så hade förskollärarna svårt att sätta fingret på hur de exakt jobbade med demokrati. Och det var väldigt spännande att se, säger hon.
Vad är demokrati?
Avhandlingen tar sin utgångspunkt i en diskussion om barn och ungas minskade intresse för demokrati i sin helhet, men också andra hot mot den gemensamma värdegrunden så som framväxten av främlingsfientliga partier och andra odemokratiska strömningar. Förskolans demokratiuppdrag har varit oförändrat under många år med det huvudsakliga målet att fostra demokratiska medborgare och ge dem en viktig förberedelse inför livet. Hur förskollärare rent konkret ska göra för att forma verksamheten på ett demokratiskt sätt står ingenstans, de förväntas helt enkelt veta vad som krävs för att omsätta teorin till praktik.
– Jag har själv jobbat länge i förskolan och att arbeta med barn och demokrati är en typisk bra grej vi ska göra, men ingen vet riktig hur. Och vad är egentligen demokrati? Den typen av frågor fick jag söka svar på under tiden jag skrev min avhandling, berättar Katarina Ribaeus.
Missar analysen
För att ta reda på hur förskollärarna pratar om och praktiserar arbetet med förskolans demokratiuppdrag och hur barnen agerar i relation till det som händer i verksamheten, har Katarina Ribaeus tillbringat drygt två år i fältstudier på en förskola. Barnen i studien har varit mellan 3 och 6 år gamla. Hon har också intervjuat lärarna och analyserat förskolans olika styrdokument.
– Det jag upptäckte relativt tidigt i mina studier är att lärare sällan hinner analysera utfallet av de aktiviteter som de genomför med barnen. Man sätter upp mål, ser till att nå målet och sen utvärderas resultatet. Men om man inte analyserar själva processen missar förskollärarna en massa viktiga saker som de faktiskt gör inom demokratiuppdraget. Och det tycker jag är viktigt att uppmärksamma, säger Katarina Ribaeus.
Ny analysmodell
Studien visar att förskollärare huvudsakligen arbetar med att göra det möjligt för barnen att ha inflytande i vardagen på olika sätt. Det kan exempelvis handla om att ta egna initiativ eller protestera mot planerade aktiviteter. Inflytande är också i högsta grad villkorat. De vuxna sätter upp olika kriterier för barnens delaktighet och agerar utifrån dessa i sitt arbete. Den demokratiska kompetens som förskollärarnas arbete syftar till verkar ha både individualistiska, sociala och politiska inslag. Det är alltså lika viktigt att kunna stå för sin egen åsikt som att lyssna på andra.
– Barnen bör också få möjligheter att kunna påverka sin vardag här och nu, menar Katarina Ribaeus.
För att mer precist kunna ta reda på vad man gör för att omsätta demokratiuppdraget till praktik, behöver målet konkretiseras och aktiviteterna analyseras noggrannare. Och som ett didaktiskt bidrag till att underlätta denna process har Katarina Ribaeus utarbetat en ny analysmodell ”Institutionella demokratihändelser”. Den är dock ännu inte empiriskt testad.
– Modellen är inte färdigutvecklad, utan snarare ett sätt att illustrera hur förskollärarna skulle kunna observera sitt arbete i barngruppen, säger Katarina Ribaeus.
