Inger Sandberg, hedersdoktor vid fakulteten för humanoira och samhällsvetenskap

Tillsammans med maken Lasse Sandberg har hon skrivit över hundra barnböcker som översatts till 33 språk.

–Från början kunde jag inte föreställa mig att det skulle bli så många. Lasse älskade att göra böcker, det var hans lyckligaste sysselsättning. Att jag skrev så mycket var för att få fred på hans omåttliga illustrationsglädje.

Inger Sandberg har lagt ner pennan sen maken Lasse gick bort.  Hon känner inte att det finns någon saga kvar som hon vill skriva.

–Det finns naturligtvis fortfarande sagor som inte är skrivna, men de får andra författare berätta. De sagor som jag saknade när jag var verksam, tycker jag att jag skrev.

Det finns många figurer i Inger och Lasse Sandbergs böcker och alla har sin favorit. Så också Inger Sandberg.

–Laban förstås. Men också Lilla Anna och Långa Farbrorn. Jag tycker om relationen mellan de två sistnämnda. Fast jag gillar alla våra figurer, eftersom de alla har olika personligheter. Lasse tyckte väldigt mycket om Laban. Men jag tror att han identifierade sig mycket med Långa Farbrorn. Liksom honom var Lasse genuint barnkär.

Inger Sandberg har tilldelats ett flertal priser och utmärkelser för sitt författarskap. Nu blir hon också hedersdoktor vid Karlstads universitet. En titel som hon är stolt över.

–I följande ordning känns det hedrande, roligt och nervöst.

Man kan undra vad en så produktiv person som Inger Sandberg gör på sin fritid.

–Förr stickade jag mycket. Det var i stället för att göra bilder, och ett stickalster blev även till en bok. Jag tycker mycket om att läsa och är en storkund på stadsbiblioteket. På mina promenader hamnar jag alltid på biblioteket eller Värmlands museum. Det är två ställen jag trivs på.
 

”Jag har tre favoriter. Laban förstås. Men också Lilla Anna och Långa Farbrorn. Jag tycker om relationen mellan de två sistnämnda. Fast jag gillar alla våra figurer, eftersom de alla har olika personligheter.”