Rektorer har en nyckelroll i skolans utveckling. De leder arbetet, organiserar lärarnas kompetensutveckling och driver förbättringar. Men hur ser det ut med rektorernas egna lärande inom sin profession? Forskningen är begränsad, och fokuserar framförallt på rektorers deltagande i formella utbildningar. En ny studie har satt strålkastare på rektorers lärande som förändring i och för praktiken.
Den forskning som finns inom området pekar ofta på samma problem – tidsbrist och att de kurser som rektorer tar del av leder sällan till verklig förändring i vardagen. Den här avhandlingen vill ändra fokus. I stället för att se lärande som något som bara sker i huvudet hos individen, utgår studien från ett praktikperspektiv; lärande handlar om att förändra hur man faktiskt arbetar.
För att undersöka detta genomfördes ett aktionsforskningsprojekt där rektorer tillsammans utvecklade sitt ledarskap kopplat till digitaliseringen av förskolan. Resultatet? Rektorerna förändrade sina sätt att leda genom att få en djupare förståelse för digitalisering som fenomen, omorientera sig i relation till andra praktiska processer och utifrån det förändra sina ledarhandlingar.
– Aktionsforskning handlar om att genomföra förändring i vardagen, säger Emelie Johansson, doktor i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet. Att kritiskt granska sitt ledarskap – hur har jag som ledare skapat förutsättningar för att min personal ska kunna utveckla sitt arbete i vardagen? Förändringar kan upplevas utmanande, så ledare behöver ta taktpinnen och samtidigt ha förståelse för det.
Utifrån avhandlingens resultat framträder tre faktorer som särskilt viktiga för att lärandet som förändring i och för praktiken. Dels hur lärandet organiseras – lärandet bör arrangeras på sätt som stödjer förändring i praktiken, dels att frångå synen på tid som något begränsande– att istället anta ett processperspektiv på tid främjar en historisk förståelse för, i det här fallet, teknikens påverkan på verksamheten över tid, och slutligen känslor roll i lärandeprocesser– resultaten synliggör hur känslomässigt engagemang är kopplat till syftet med utbildning och verkar som drivkraft för förändring.
– Aktionsforskningen initierades utifrån krav på rektorer att leda digitalisering. Två år senare, i slutet av aktionsforskningsprojektet valde regeringen att slopa digitaliseringsstrategin. I avhandlingen synliggörs därav vikten av skolans ledarskap när styrningen av skolan pendlar mellan olika riktningar. Att leda förskolor och skolor handlar inte om att förvalta något statiskt, utan om att skapa mening och ordning i en tillvaro under förändring. Det är därför betydelsefullt att rektorer ges utrymme att reflektera över verksamheten och medvetet forma förändring, snarare än att enbart reagera på yttre krav. Genom reflektion och kritisk distans kan rektorer utveckla professionellt omdöme och resiliens, vilket gör det möjligt att stå stadigt även inför yttre påverkansfaktorer.
