De senaste åren har vi i Sverige och övriga delar av världen sett en ökning av extremistiska miljöer – något som påverkar olika delar av samhället. Unga rekryteras via sociala medier och radikaliseras för att ansluta sig till exempelvis IS eller högerextremistiska rörelser.
På en välbesökt konferens i förra veckan, presenterade FoU Välfärd Värmland en färsk kartläggning av behov och förutsättningar för en avhopparverksamhet i Värmlands län, för personer som vill lämna våldsbejakande extremistiska miljöer.
Studien är gjord på uppdrag av Brottsofferjouren Värmland och Brottsförebyggande Centrum i Värmland. Anställda inom skola, socialtjänst och polis samt politiker deltog i kartläggningen. Den visar att våldsbejakande extremism upplevs som ett växande problem och att behovet av att stödja avhoppare från dessa extremistiska våldsbejakande miljöer ses som troligt att öka. Men även om Sverige har relativt god kunskap om frågan, finns ändå betydande kunskapsluckor.
-De första som åkte till Syrien för att strida för IS reste från Göteborg i november 2012. Sedan dess har cirka 260 personer rest iväg, 40 procent av dem kvinnor, enligt uppgift från Säpo. Sverige ligger därmed i topp i Europa och sticker ut internationellt. Vi måste göra något nu, både ur ett internationellt och nationellt perspektiv när unga luras att åka iväg för IS räkning. Vi måste göra verkstad av vår kunskap, menade Daniel Norlander, huvudsekreterare för Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism.
Kunskap som behöver spridas
Kartläggningen som FoU Välfärd Värmland har gjort visar på kunskapsluckor, som kan leda till en förenklad bild av problematiken. En vanlig uppfattning är att det är osäkra och ensamma individer som till följd av olyckliga omständigheter och utanförskap ”hamnar” i grupperingar som IS eller högerextrema rörelser. Man pratar om unga som inte vet bättre, som misslyckats i skolan och samhället och behöver utbildas bättre inom samhälls- och demokratifrågor. Problemet blir något som kan ”utbildas bort” genom kunskap och ”rätt” värderingar. Lena Berggren, docent i historia från Umeå universitet och expert på vitmakt-miljön, var en av föreläsarna på konferensen i förra veckan. Hon kallar dessa uppfattningar för vanföreställningar. Problemet bottnar inte i okunskap eller socioekonomisk utsatthet. Dessa faktorer förekommer visserligen, men förklarar inte hela problematiken. Extremisterna är varken dumma eller socialt marginaliserade – och problemet kan inte informeras bort.
Kartläggningen visar att skolpersonal, socialtjänst, polis och politiker vill ha mer kunskap, ett starkare förebyggande arbete och en bättre beredskap.
-Man efterfrågar tydligare kontaktytor och nätverk för de aktörer som arbetar med frågorna. Vart ska man vända sig när problem dyker upp? Till vem ringer den lärare som ser de första tecknen på radikalisering hos en elev? Vart vänder sig de föräldrar som upptäcker att tonåringen blivit kontaktad på Facebook och lurad in i en extremistisk miljö? I nuläget finns många gånger bara Säkerhetspolisen, Säpo, att vända sig till. Säpo är en naturlig medaktör, men bör snarare vara den sista aktör man möter – inte den första eller enda. Här spelar civilsamhället en viktig roll som kontakt och stöd. Det behövs också mer forskning om extremism, inte minst om hur vi ska förstå in- och avhopp från dessa miljöer, säger Sara Johansson, utredare FoU Välfärd Värmland och adjunkt i sociologi vid Karlstads universitet och författare till kartläggningen.
Se Svt:s inspelning från konferensen på Svt Forum (spola fram en bit in i programmet).
Se del två av Svt:s inspelning från Konferensen på Svt Forum (spola fram till kl.13.00 i programmet).
