Vad har Sverige och Indien för likheter och olikheter när det kommer till musiktraditioner och hur det är att jobba som musiklärare i Indien? Under två besök har Gunnel Holmgren, lärare på musiklärarprogrammet vid Musikhögskolan Ingesund, besökt Indien och Karlstads universitets indiska studiecenter i Varanasi och Study Point i Dharamsala. Där har hon träffat Bilambita Banisudha, avdelningschefen Institutionen för Musik, Sikkim University i Gangtok, som under september gästar Musikhögskolan Ingesund.
Bilambita Banisudha är en erfaren akademiker och musiker med specialisering inom hindustansk klassisk och semi-klassisk musik från Indien. Hon har en doktorsexamen i hindustansk vokalmusik från Banaras Hindu University och hennes akademiska bakgrund inkluderar även en masterexamen från Rabindra Bharati University i Kolkata samt en kandidatexamen med utmärkelse från Vishva-Bharati i Shantiniketan, ett indiskt centraluniversitet grundat 1921 av nobelpristagaren Rabindranath Tagore.
– Jag besökte Banaras Hindu University och Vasanta college under 2015 och 2017 och har varit med på konferenser och webbinarier om svensk folkmusik samt dur och moll, och hur man skapar ackord. I Indien spelar de efter skalor och inte ackord. Jag har visat hur man sätter ackord till en melodi i vårt sätt att spela och skriva musik.
Under sina besök i Indien har Gunnel Holmgren varit och tittat på hur lektionerna är utformade. Och redan där märks en annan tradition och kultur.
– Salarna är väldigt annorlunda mot våra. Läraren sitter i skräddarställning på ett podium och eleverna sitter på golvet – ett lärande i traditionell förhållning mästare/lärljunge. Studenterna är väldigt underdåniga – de tar med handen på lärarens fot samt hälsar med knäppta händer för att visa sin vördnad. Det här är ju väldigt annorlunda för mig som svensk och lärare. Jag har också haft workshop på folkhögskolan Wasanta College i stämsång. Eleverna tyckte att det var väldigt spännande eftersom det var första gången för dem.
Även hur man spelar och sjunger i Indien skiljer sig från västerländsk, det vill säga musik baserad på tonalitet, dur- och mollskalor, med en igenkännbar rytm och strikta harmoniska regler. I stället använder man olika skalor som man bygger sånger på, och man spelar också oftast bara inhemsk, indisk musik.
– Jag frågade om de studerar västerländsk musik och svaret blev att det tar cirka 25 år att lära sig den indiska musiktraditionen, så det finns inte riktigt utrymme för det. Raga, det indiska skalsystemet, börjar man med i de tidiga skolåren. Utbildningarna på högre nivå är 3-4 år sen får du fortsätta lära dig genom att öva och spela. Man lär sig att sjunga en sång efter en viss skala som endast ska sjunga på morgonen och sen en för kvällen och så vidare.
Gunnel har även besökt grundskolor där de intresserar sig för västerländsk musik. Dock för de huvudsakligen vidare den indiska musiktraditionen på samma sätt som man gjorde förr i Sverige. Ett exempel är att alla skolbarn fick lära sig ”Vi går över daggstänkta berg”.
– Först tycker man att det är lite konstigt att man inte speglar andra musiktraditioner men efter två besök tycker jag inte att det är så konstigt längre. Indien är ett stort land och även om många förvånansvärt många barn kan engelska, kommer de sannolikt aldrig att lämna sitt hemland. Ett annat exempel på hur helt olika kulturer vi lever och jobbar i är när jag, tillsammans med en förskollärarstudent, besökte en liten byskola utanför Varanasi där de hade ett par timmars undervisning varje dag. Jag minns att eleverna var så tacksamma, de visste att den dagliga skolgången, om än så kort, var deras chans till ett bättre liv. Jag har också besökt en grundskola i Varanasi där jag höll en sångövning och bad eleverna ställa sig upp. Men efter ett tag bad den ordinarie läraren att jag skulle be dem sätta sig ner igen för det är det som de är vana vid. Vid ett annat tillfälle fick jag frågan om jag ville ha the och vi lärare satt och drack the medan eleverna satt och tittade på. För eleverna var detta inget konstigt. De ställde många frågor om hur det är att gå i skolan i Sverige och trodde att det var mörkt ena halvåret och ljust andra halvåret vilket ju vi svenskar nästan kan skriva under på.
Det är första gången som Bilambita Banisudha reser utanför Indien. Vad kan ni lära er av varandra?
– Jag försöker arrangera olika tillfällen hos oss där hon kan vara med så hon får se hur vi jobbar, bland annat i folkmusikensemble. Hon ska också lära ut indisk sång och indiskt spel. Lite klurigt i och med att det är svårt att blanda in västerländska instrument i den här formen eftersom de inte har de klangerna som instrument som typiska indiska instrument citar och tabla har. Det blir spännande att få möta en helt annan kultur, både för mig som lärare samt för mina studenter.
Gunnel har ett ganska stort material i form av bilder och filmklipp från sina Indienresor som hon ska visa för sina studenter i samband med Bilambitas besök.
– Det är viktigt för blivande lärare att få det här perspektivet. De får en större förståelse både för indisk kultur samt svensk kultur. Ytterligare en stor skillnad är ju att vi inte blandar in religion i svenska skolan. Men i olika delar av Indien kan man spegla både hinduism, buddism, kristendomen i skolan. Indien är ett fascinerande land – allt är så fredligt, bara att vara med i rusningstrafiken är en upplevelse. Där går det inte att ha bråttom.
– Även pedagogiken och hur de lär ut skiljer sig otroligt mycket från hur det ser ut i Sverige. Eleverna visar en sådan vördnad för sina lärare för de förstår att kunskap är nyckeln till ett bättre liv. Många av våra elever som inte klarar av sin skolgång är lika utdömda som indiska barn/ungdomar som inte får gå i skolan. Vi behöver belysa detta mer när det kommer till den svenska skolan – kunskap är något värdefullt och avgörande för din framtid.
Du ska eventuellt besöka Bilambita till våren igen. Med andra har ni ett utbyte av varandra och era professioner?
– Att uppleva en annan kultur som Indien handlar inte bara om att jämföra skolor, det handlar också om ljud, dofter samt den värme som indier visar.
Den som är nyfiken på indisk musik har chansen att gå på lunchkonsert 26 september, kl. 12.15 i lilla konsertsalen. Då bjuder Bilambita på sång i sällskap med en tablaspelare (indiska trummor) i samarbete med folkmusikensemblen vid Musikhögskolan Ingesund.
Bilambita kommer också besöka campus Karlstad för att träffa Pawel Odyniec vid ämnet religionsvetenskap och där hon ger en workshop om Hinduism och det indiska skalsystemet Raga.
