Du är med i ett forskningsprojekt som ska skapa ett system för att generera metadata för afrikansk litteratur där inte bara böcker ska ingå, utan även till exempel berättelser och gatuteater och ”spoken-word-poesi”. Hur kommer det att gå till?
- Vi vill på ett mer långtgående sätt ifrågasätta en syn som är rådande i den akademiska och kulturella miljö som vi verkar inom av historiska och ekonomiska skäl, men som är mindre användbar i många afrikanska kontexter.
- Om man studerar afrikansk litterär verksamhet på plats blir man snart varse att många litterära verk är av ett slag som gör att de inte kan eller bör arkiveras, eftersom de inte är fysiska texter eller för att de inte är menade att existera för alltid. Gatuteater kan fungera som ett exempel på detta: en ensemble kan förstås ha ett manus att gå efter när de spelar upp ett drama, men denna text är inte detsamma som verket som publiken ser. Istället är det situationen i sig, skådespeleriet och allt runt det, som utgör verket som också kan innehålla en viss mån av improvisation, dialog med publiken och justeringar för att hantera dagsaktuella lokala händelser. Därför vill vi utforma ett system som ”stakeholders” (intressenter) kan använda för att skapa metadata för sådana verk. Det handlar om information som gör att de blir sökbara för andra användare av systemet: forskare, men också människor som har andra intressen i litteratur från olika delar och språkområden i Afrika. Det som bevaras är alltså ett spår i form av data av en texthändelse, snarare än texten i sig. Själva texten, i bred mening, kommer inte att bevaras inom ramarna för projektet.
Varför behövs ett system för metadata för afrikansk litteratur?
- Systemet kommer att göra att texter blir sökbara på olika vis som kan vara användbara för forskare, kulturarbetare, för personer som arbetar med kulturpolitik i afrikanska länder och för kulturkonsumenter. Det kommer till exempel att vara möjligt för användare i Afrika att kategorisera verk fritt, utan att behöva använda redan etablerade kategorier. Därför kommer man att kunna se över tid hur nya genrekategorier matas in i systemet, vilket kan ge en fingervisning om hur nya former och genrer växer fram och förändras i olika miljöer. En sak som jag och min forskarkollega i Uppsala, Ashleigh Harris, har lärt oss i ett tidigare projekt och fått fundera mycket kring är att litterära former, såsom romanen, som från ett västerländskt perspektiv kan ses som relativt stabil och etablerad inte alltid är så självklar och stabil i lokala och regionala miljöer i Afrika. En annan, insikt är att litterär form tenderar att vara ”plastisk” i det att en författare kan utveckla samma eller liknande idéer i en rad olika former. Ett verk kan börja som en dikt, sedan bli testad igen i form av en novell, som - om den blir uppmärksammad - kan utvecklas till en längre berättelse. Men vilken av dessa texter är då själva verket? Är det ett verk eller flera? I det systemet som projektet utvecklar kan denna föränderlighet över tid registreras och studeras på ett överskådligt sätt.
En annan vinst med systemet är att det gör det möjligt att med hjälp av användare samla stora mängder data som kan ge oss insikter som är svårare att få, om vi tänker oss att vårt studieobjekt är ett hanterligt antal fysiska texter. Som litteraturvetare är vi ofta ovilliga att släppa taget om närläsning som vår huvudsakliga arbetsmetod, vilket binder oss till fysiska texter, och relativt få sådana. Det här projektet kommer att låta oss höja blicken och se större strukturer och tendenser.
Kommer resultaten att kunna överföras till litteratur över hela världen?
-Det är svårt att sia om huruvida systemet kommer att vara överförbart till andra geografiska kontexter, eftersom det i första hand utformas efter de förutsättningar som råder i Afrika. Men dessa förutsättningar varierar å andra sidan i hög grad mellan olika länder och språkområden, så i princip kan systemet utvecklas för att vara användbart på andra håll i världen. Afrika är ju heller inte en sluten sfär, utan afrikansk litterär produktion förgrenar sig över atlanten och den indiska oceanen och så vidare.
Det är också ett stort projekt, som i sig innehåller mindre projekt som kommer att fungera som fallstudier och ge oss insikter i hur systemet bäst kan utformas. Jag kommer till exempel att specifikt titta på litteratur (i bred mening) på Sheng, som är ett slags blandning av engelska och swahili som talas av unga människor framförallt i östra Nairobi. Det är ett ungdomligt, ”coolt” idiom som förknippas med sådant som hip-hop och kulturen kring Nairobis matatus – grafittimålade minibussar som framförs av grupper av (främst) unga killar. Resultaten av denna studie kommer förstås i första hand vara relevanta för den specifika miljön, men förhoppningsvis kan vi dra lärdomar och få insikter som hjälper oss att utveckla systemet i stort. På det viset kan lokala och regionala, även kontinentala, insikter kanske vara relevanta för ett ännu större perspektiv.
Hur kommer det sig att du började intressera dig för afrikansk litteratur?
- Jag var intresserad av postkoloniala frågeställningar och började därför studera afrikansk litteratur. Jag noterade att många tidiga postkoloniala texter, som ofta undervisas på introduktionskurser i afrikansk litteratur, till stor del följer ett från västerländskt håll bekant mönster: romanformen och former av realistisk representation, medan det bortom dessa författares verk – Ngugi wa Thiong’o och Chinua Achebe med flera – fanns författare vars förhållande till romanformen och bekanta representationsformer vilar på andra sätt att berätta. Det finns en annan litteratur såsom Yambo Ouologuems Le Devoir de Violence (1968) och Amos Tutuolas The Palmwine Drinkard (1952). Jag tyckte inte att den postkoloniala teorin som jag var bekant med riktigt räckte till för att förklara dessa senare texter. Därför blev jag mer och mer intresserad av denna spänning inom afrikansk litteratur och vad som behövde komma till för att tala om och analysera texter som faller utanför västerländska normer för litterär form och representation.
Vilken annan forskning jobbar du med nu?
- Jag har tillsammans med en belgisk kollega just skrivit klart ett bokkapitel om chick lit i Nigeria och Indien. Där studerar vi vad som händer med genren chick lit när den plockas upp av författare som lever i och skriver om andra materiella förhållanden än de som råder i den västerländska urbana medelklassens livsmiljöer. I min del argumenterar jag för att författare använder sig av ett slags eufemistiskt sätt att skriva, för att ”sudda ut” fattigdom och informella urbana miljöer och annat som skulle kräva ett annat socio-ekonomiskt fokus i texten än det som traditionellt råder i genren. Författare hittar helt enkelt sätt att undvika att beskriva en stor del av den materiella verkligheten för att kunna fokusera på att bygga upp en berättelse om hur huvudpersonen genom olika förvecklingar hittar en väg ut ur ekonomisk osäkerhet och till ett mer flärdfullt och exotiskt liv.
Jag är även i färd med att avsluta en artikel om tystnad och det osägbara i den Zimbabwiska författaren Yvonne Vera’s The Stone Virgins (2002) som anses vara den första stora romanen på engelska som har att göra med den våldsamma del av Zimbabwes historia, som kommit att kallas Gukurahundi. Vera hyllades för att hon vågade ta bladet från munnen och tala om övergrepp på civilbefolkningen i den södra delen av landet under 1980-talet.
Vad undervisar du i?
- Jag undervisar på grundnivå i ämnet engelska och i litteraturteori samt afrikansk litteratur och populärkultur inom engelskans masterprogram. Dessa kurser ges på distans, så min ambition för kursen om afrikansk litteratur är att bjuda in författare, akademiker och förläggare från kontinenten. I höst kommer vi bland annat att ”besökas” av Obi Okigbo en kulturarbetare som är dotter till en av Nigerias största poeter, Christopher Okigbo, som dog i Biafrakriget, samt hennes dotter Sofia Dati, som skapat en radioteater i podform som handlar om Okigbos färd genom dödriket.
Fakta
ALMEDA: African Literary Metadata kommer att pågå i 60 månader från och med augusti 2023. Projektet finansieras av Europeiska forskningsrådet (ERC) inom ramen för deras utlysning ERC Advanced Grant. Forskargruppen leds av Ashleigh Harris, professor i engelska vid Uppsala universitet. Sammanlagt ingår omkring 12 forskare från Europa och Afrika. Till projektet är en rådgivande grupp kopplad, bestående av ledande forskare inom fältet afrikansk litteratur.
Syftet är att ta fram mjukvara och ett system för att samla metadata. Det omfattar även mindre fallstudier som forskarna inom projektet är knutna till. Projektet kommer därmed även att generera forskningspubliceringar om litteraturproduktion i mer specifika, lokala kontexter inklusive forskning om litteratur på afrikanska språk.
Nicklas Hållén ingår i kulturvetenskapliga forskargruppen Kufo vid Karlstads universitet.
