Proteinsyntesen har en central roll för att förstå livets mekanismer och är en hörnsten inom de molekylära livsvetenskaperna som biologi- och kemivetenskaper. Området har som alla ämnesspecifika områden ett gemensamt språk, men mycket lite forskning finns om undervisning och lärande om proteinsyntesen. Tills nu, när Sara Wahlberg, adjunkt i kemi, skrivit en licentiatavhandling i ämnet.
Proteiner är livsnödvändiga. Inga proteiner - inget liv. Denna koppling kan vid första anblicken verka enkel men är allt annat än det. Varje sekund bildas tusentals proteiner i varje cell i vad som kallas för proteinsyntesen. Från informationen som finns lagrad i organismens DNA byggs de specifika protein som behövs för olika uppgifter i cellerna som transport, struktur eller som hormon.
- Idag finns mycket lite forskning att tillgå kring undervisning och lärande kopplat till proteinsyntesen, och ännu mindre kan hittas som fokuserar på det ämnesspecifika språk som används för att kommunicera vad proteinsyntesen handlar om, säger Sara Wahlberg. Därför bidrar min licentiatavhandling till ökad förståelse för lärande och undervisning om proteinsyntesen i den svenska gymnasieskolan, med fokus på ämnesspecifikt språk.
Ett tvärvetenskapligt område
I och med proteinsyntensens centrala roll för att förstå livets mekanismer, räknas ämnet idag som en av hörnstenarna inom de molekylära livsvetenskaperna, som är ett tvärvetenskapligt område inkluderande delar av biologi- och kemivetenskaperna. Detta område har, precis som alla andra ämnesspecifika områden, ett gemensamt språk för att kunna kommunicera sådant som är centralt.
- En slutsats är att det finns likheter mellan elevers uppfattningar genom hur de använder ämnesspecifika begrepp och hur kemi och biologiböcker använder tekniska termer för att presentera ämnet. Hit räknas sättet som både elever och kursböcker klustrar samman begrepp, vilka relationer som görs och vilka begrepp som fokuseras, säger Sara Wahlberg. Från båda studierna konstateras att proteinsyntesen bör undervisas på ett övergripande sätt men ett fördjupat lärande av enskilda mekanismer och begrepp. I den svenska gymnasieskolan tas proteinsyntesen upp i inte bara ett utan två snarlika men olika ämnen, i kursplanen för kursen kemi 2 och biologi 1. Det gör att elever möter samma ämnesinnehåll i två olika kurser. Eftersom proteinsyntesen är en del av två olika ämnens undervisning, har jag också undersökt vilket genomslag sammanhanget, alltså om boken är skriven för undervisning i kemi eller biologi, har på användningen av tekniska termer för att beskriva proteinsyntesen i läroböckerna.
Läroböcker såväl som elevernas begreppsanvändning studeras
Avhandlingen består av två studier som fokuserar på lärande och undervisning inom det naturvetenskapliga programmet på gymnasiet. Studie I studeras förståelse av proteinsyntesen genom att undersöka hur eleverna hanterar ämnesspecifika begrepp. Specifikt undersöks hur dessa begrepp beskrivs och vilka mönster som framträder i hur begreppen relateras till varandra. Studie II fokuserar på hur läromedel presenterar proteinsyntesen genom att undersöka tekniska termers antal,var i texten termen förekommer och hur termerna relaterar till varandra. Tillsammans beskriver dessa textens konceptuella demografi. Konceptuell demografi är ett nytt begrepp som först introducerades i Studie II. Vilken roll som sammanhanget, alltså om kursboken är skriven inom kemi eller biologi, spelar på dessa beskrivningar presenteras också.
Här finner du avhandlingen Teaching and Learning Protein Synthesis through Domain-Specific Language in Upper Secondary Education av Sara Wahlberg.
Medförfattare är Niklas Gericke, professor i biologi vid Karlstads universitet.
