En studie från CPS, Centrum för personsäkerhet, på Karlstads universitet visar att risken av dö under långdistanslopp i Sverige mellan åren 2007 och 2016 är mycket låg jämfört med tidigare studier.
Löpning har blivit allt mer populärt i Sverige. Under det senaste årtiondet har intresset för att springa långt, såsom maraton, fått en ökad popularitet. Att springa ett långlopp är en stor utmaning och att fullfölja loppet är en lika stor prestation. Det gäller dock att ha respekt för distansen, och det är viktigt att veta att man är ordentligt tränad och förberedd när man ställer sig på startlinjen.
Även om löpningen har visat sig ha betydande positiva hälsoeffekter är risken för plötslig död, oftast på grund av plötsligt hjärtstopp, också en risk som långdistanslöpare utsätter sig för. Med tanke på den ökade populariteten i löpning under 2000-talet, krävs mer kunskap om dödsrisken.
Studien som blev publicerades den 9 april 2018, visar att dödligheten under långlopp i Sverige mellan åren 2007 och 2016 är betydligt lägre jämfört med tidigare studier från USA och Storbritannien. Medan tidigare studier har visat på en risk mellan 0,63 och 1,88 per 100 000 löpare var risken i Sverige 0,24 per 100 000 löpare. Den sammansatta bilden är en generell nedåtgående trend för dödlighet under ett maratonlopp sedan 1980-talet.
- Det är väldigt många människor som springer de lopp vi har i Sverige, men vi har relativt sett få lopp. I de loppen finns det en väl fungerande organisation och den medicinska beredskapen är väldigt god vilket kan vara orsaken till den låga risken, säger Finn Nilson, docent i risk- och miljöstudier vid Karlstads universitet.
Läs hela studien här.
