Smärthantering hos personer med demens är en komplex uppgift. Ny forskning visar att lösningen inte handlar om ett enskilt bedömningsverktyg, utan om en mer strukturerad och personcentrerad arbetsprocess som hjälper vårdpersonal att upptäcka, bedöma och följa upp smärta.
– Små avvikelser från personens vanliga sätt att vara kan vara viktiga tecken på smärta. Men för att upptäcka det krävs både kunskap och att personalen känner personen väl, säger Caroline Kreppen Overen, doktorand i omvårdnad och forskaren bakom studien.
Smärta är mycket vanligt bland personer med demens som bor på särskilda boenden. Samtidigt är smärthantering en av de största utmaningarna inom demensvården. När språkförmåga och abstrakt tänkande försämras blir det svårare att berätta att något gör ont, och smärtan kan i stället visa sig genom förändrat beteende. Samtidigt kan sådana beteendeförändringar ha många andra orsaker, vilket gör bedömningarna komplexa och ställer höga krav på vårdpersonalens kunskap och arbetssätt.
Forskarna ville undersöka hur vårdpersonal arbetar med smärthantering i dag och vilka förändringar som skulle kunna förbättra vården. Resultaten visar att personalen ofta upplever osäkerhet kring hur smärta ska upptäckas, dokumenteras och följas upp. Det saknas också tydliga rutiner för vad som ska hända från första misstanke om smärta till behandling och utvärdering.
Men studien pekar också på en möjlig väg framåt.
När orden inte räcker till kan kroppen visa vägen
I stället för att fokusera på allt som personer med demens har förlorat lyfter forskarna fram de resurser som fortfarande finns kvar. Kroppsspråk, vanor, relationer och egna beskrivningar av situationen kan ge värdefull information om hur personen mår.
– Det handlar om att använda det som fortfarande fungerar hos personen och inte bara fokusera på det som gått förlorat. Små avvikelser från personens vanliga sätt att vara kan vara viktiga tecken på smärta. Men för att upptäcka det krävs både kunskap och att personalen känner personen väl, säger Caroline Kreppen Overen.
En person kanske blir ovanligt rastlös och börjar vandra omkring mer än vanligt. En annan blir ovanligt tyst eller drar sig undan socialt. Sådana beteendeförändringar kan vara tecken på smärta, men de kan också bero på andra underliggande tillstånd. Därför behöver vårdpersonal väga samman information från flera olika källor när smärta ska bedömas.
Anhöriga kan ofta bidra med viktig kunskap om hur just deras närstående brukar uttrycka obehag eller smärta. Även tidigare sjukdomshistoria kan hjälpa personalen att identifiera risker och möjliga smärttillstånd.
Två områden framträder som särskilt viktiga i forskningen:
- behovet av mer strukturerade arbetsprocesser
- ökad kompetens hos personalen.
Forskarna har därför utvecklat en modell för personcentrerad smärthantering. Modellen bygger på en systematisk process som stödjer vårdpersonal från första misstanke om smärta till kartläggning, åtgärd och utvärdering. Syftet är att skapa ett mer konsekvent arbetssätt där olika bedömningsstrategier kombineras och där personens egna resurser, vanor och uttryck tas tillvara.
När modellen presenterades för chefer och specialistutbildade sjuksköterskor beskrevs den som både relevant och genomförbar.
– De såg modellen som ett konkret stöd för att göra bedömningarna mer konsekventa, förbättra dokumentationen och stärka det personcentrerade arbetssättet, säger Caroline Kreppen Overen.
På längre sikt hoppas forskarna att resultaten ska bidra till bättre palliativ vård för personer med demens. En mer strukturerad och personcentrerad smärthantering kan minska lidande, ge ökad livskvalitet och skapa större trygghet för både boende, anhöriga och personal.
Om forskaren får blicka fem år framåt är visionen tydlig
Alla medarbetare på äldreboenden ska ha kunskap och verktyg för att arbeta systematiskt med smärthantering hos personer med demens. Observationer ska dokumenteras och följas upp på ett strukturerat sätt, och smärtlindring ska bygga på både medicinska och personcentrerade insatser.
Målet är att skapa en tryggare och mer jämlik vård där personer med demens får sina smärtproblem upptäckta och behandlade i tid.
