Lisas förlängda arm blir verklighet
2014-12-15När studenterna från ingenjörsprogrammet i innovationsteknik och design kommer på besök blir Lisa Gustavsson, 92, glad. De jobbar nämligen med att utveckla en av hennes idéer: en ny, förbättrad gripklo.
När rörelsefriheten är begränsad, blir verktygen räddare i vardagen. Gripklor används flitigt hemma hos våra äldre för att nå och plocka saker, men de är inte optimala. De är långa, tunga och ger inget stöd för handen vid lyft. För Lisa Gustavsson innebär det flera likartade problem.
- När jag lyfter saker som ligger en bit bort är det ibland för tungt för handleden, säger hon. Om det dessutom är en sak som ligger högre upp, som på en hylla, så orkar jag inte hålla emot och då trillar det till golvet.
Ett annat problem är gripklons längd. För att föra något som har plockats upp till andra handen, måste hon böja sin arm långt bakåt, en rörelse som många äldre har problem med. Det här borde gå att göra något åt, tänkte Lisa Gustavsson. En lättare, smartare gripklo som alla kan använda.
- Om de kan åka till månen så går det här också att fixa, säger hon.
Empowerment och produktdesign
Berith Nyqvist Cech, lektor i socialt arbete vid Karlstads universitet, har i cirka 20 års tid forskat tillsammans med grupper av personer med funktionshinder och med äldre. Projekten har syftat till att formulera frågeställningar som rör livet och vardagen och tillsammans försöka hitta svar. Som en del i denna forskning för hon en dialog med en grupp äldre på Våxnäs vårdboende, bestående av bland annat Maj-Britt Grääs, Gullan Jämtander, Kerstin Gravander och Eivor Eriksson. Och Lisa Gustavsson då, förstås.
- Utgångspunkten i arbetet är idén om att de är experter på sina livsvillkor, och därför är det hos dem som forskningsfrågorna kan finnas, säger hon. Det handlar om empowerment, att låta dem göra sina röster hörda. Jag undervisar i läran om äldre människor i samhället, socialgerontologi, och våra diskussioner har varit mycket viktiga ur det hänseendet. Deltagarna lär mig hur det är att leva och bo i samhället som äldre.
Det var under ett sådant samtal som önskemålet om en förbättrad gripklo först formulerades. Berith Nyqvist Cech kontaktade Patrik Bångerius, innovationsrådgivare, som föreslog kontakt med programledaren för ingenjörsprogrammet i innovationsteknik och design. Under höstterminen har studenterna haft i uppgift att ta fram en ny produktdesign baserat på ett verkligt case.
Projektet ”Lisas arm”
Berit Nyqvist Cech kontaktade därmed programledaren Lennart Wiik för ingenjörsprogrammet i innovationsteknik och design. Studenterna på programmet har som uppgift att ta fram en ny produktdesign baserat på verkliga önskemål, och här fanns det nu tack vare Lisa något nytt för dem att bita i.
Studenterna som fick i uppgift att designa en ny gripklo heter Viktor Nässén, André Hedh, Anton Elg, Jennifer Karlsson och Julia Henriksson. Projektet fick arbetsnamnet ”Lisas arm”. Under hösten har studenterna träffat Lisa Gustavsson, tillsammans med övriga deltagare vid Våxnäs vårdboende i Karlstad. Deltagarna och studerande har mötts för att lära sig mer om hur gripklon används och vilka förbättringar som behöver göras.
- De hjälpmedel som finns idag är väldigt enkla och fyrkantiga, säger Julia Henriksson. Till och med jag har svårt att använda gripklorna de har Det går att få till funktioner som gör det enklare, men det har inte lagts någon vikt på det tidigare.
Kan bli exjobb
Studenternas projekt ska redovisas den 9 januari, så det är just nu fullt upp. Det finns flera förslag som ska reduceras ned till två till tre genomförbara designer, en slutrapport som innehåller flera olika analyser ska skrivas och en prototyp ska tillverkas.
- En utväg är att det kan bli ett examensarbete ute hos ett företag, säger Viktor Nässén. Det vi gör nu är att ta fram en slutlig design och en prototyp, men med ett exjobb skulle vi ha mer tid på oss. Då kan vi utgå från grunden vi har och skapa en fullt funktionell gripklo.
Projektgruppen ser fram emot att få presentera idén för Berith Nyqvist Cechs äldregrupp på Våxnäs vårdboende.
- Det har varit ganska utmanande att möta hennes fysiska begräsningar, säger Julia Henriksson. Idéer finns det gott om, men det gäller ju att få det att fungera för henne och andra med liknande begränsningar i rörligheten. Vi vill gärna göra mer än bara en prototyp, det skulle vara fantastiskt att se Lisa använda vår design på riktigt.