I två veckor var tandhygieniststudenterna Selma Feki Larsson och Anna-Ida Forssten i Nepal där de utbildade människor i oral hälsa. En resa som blev starkare än vad de hade räknat med.
Karlstads universitet samarbetar sedan flera år tillbaka med tandhygienistutbildningen vid australiensiska La Trobe university. Tillsammans gör lärosätena en årlig resa till Nepal där studenter bland annat utbildar befolkningen i oral hälsa och tandhygien.
- Att åka till andra sidan världen under studietiden är en möjlighet man bara får en gång , säger Selma Feki Larsson som tillsammans med studiekamraten Anna-Ida Forssten och läraren Charlotte Johansson var Karlstads universitetets representanter.
Nästan 300 undersökningar
Förutom Selma och Anna-Ida är sex australiensiska tandhygienisstudenter med på resan. Studenterna delas in i grupper och åker till olika områden i och kring huvudstaden Katmandu. Anna-Idas grupp åker till ett barnhem i byn Budhanilkantha. Barnhemmet är nästan självförsörjande med egna kor, får, kycklingar, kaniner och olika odlingar. Barnen har tillgång till en närliggande skola, där genomför tandhygieniststudenterna undersökningar på nästan 300 elever. Man lär också barnen om vikten av tandborstning och på vilket sätt den ska utföras, en kunskap som inte är så utvecklad i Nepal. De svenska och australiensiska studenterna har med sig tandborstar, necessärer, tandkräm, tandtråd och fluorsköljmedel som delas ut.
- Man kan dela ut hur mycket grejer som helst, men det är inget värt om man inte samtidigt lär ut hur det ska användas, säger Anna-Ida Forssten.
Gatubarn och urinstinkande madrasser
Gruppen som Selma Feki Larsson hör till åker till ett annat område. På mornarna är studenterna på en engelskspråkig grundskola och på eftermiddagarna på ett äldreboende. Människorna på äldreboendet får till största delen ta hand om sig själva, något de knappt är kapabla att göra.
- Man vaknar till doften av urin. Men istället för att tvätta madrasserna torkas de bara ute i solen för att sedan användas igen.
Barnen i den närliggande skolan kommer från slummen. Många av dem sniffar lim för att dämpa ångest och hunger. Väl i skolan får barnen tvätta sig innan den första lektionen. Tandborstar används men de allra flesta delar borste med någon annan. Tandkrämen innehåller inte fluor, som är kariesförebyggande.
De första dagarna handlar om att skapa en relation med barnen. Därefter genomförs undersökningar, fluorbehandlingar och tandstensborttagningar på de drygt 100 eleverna på skolan. Även människorna på äldreboendet undersöks, även om det inte är i samma utsträckning då de flesta var tandlösa. Studenterna ger även föreläsningar i oral hälsa som de håller på språket nepali.
- Vi lärde oss grunderna i språket och kunde med barnens hjälp utbilda dem i oral hälsa. De tyckte att det var roligt att vi faktiskt höll det på deras eget språk. Det tror jag ökade intresset drastiskt, säger Selma.
En käftsmäll
Efter en vecka i Nepal återsamlas alla svenska och australiensiska studenter. Grupperna som alla har varit i olika områden delar sina erfarenheter med varandra. Inte ett öga är torrt.
- Jag tror att alla grät. Det var väldigt känslosamt. Barnen fångade ens hjärta. Man får liksom en käftsmäll. Här i Sverige har vi det hur bra som helst, ändå går vi runt och klagar. I Nepal har de nästan ingenting i jämförelse, ändå är de alltid glada och möter en alltid med ett leende på läpparna. Det ger perspektiv, säger Selma och Anna-Ida.
Hela gruppen åker sedan till bergsbyn Chapakot. En resa som Selma sent ska glömma.
- Det är gropar och gupp överallt och vägen är jättesmal. Det finns inga vägräcken och jag ser hur stenar rullar nedför berget när vi svänger. Jag tänker att om vi dör nu har jag i alla fall levt ett bra liv.
De överlever resan. Och framme i Chapakot möts de av barn som springer efter bilen. Men det är inte deras sista välkomnande. När studenterna besöker byns skola står lärare och elever uppradade i två led och hänger blommor kring halsen på de smått förvånade tandhygienisstudenterna. Resterande delen av dagen går åt till undervisning.
- Vi besökte klasser och föreläste om munhälsa. Och för att göra riktig skillnad måste man tänka hållbart. Det räcker inte med att vi enbart hjälper till här och nu, man måste även utbilda människorna så att de själva kan fortsätta med det här när vi har åkt hem, säger Anna-Ida.
Innan studenterna åker hem besöker de en tandhygienistutbildning i Pokhara och hinner också med ett gästspel på en konferens i Katmandu med nepalesiska tandhygieniststudenter.
- Sekretessen är inte så hög här, bland annat förvaras journaler direkt i väntrummet. Det är dessutom stor skillnad på hygienfaktorn gentemot Sverige. Smuts kommer in direkt från gatan.
Ett minne för livet
Tjejerna menar att det är svårt att beskriva resan i ord – att det är något man själv måste uppleva.
- Nepal är ett land av kontraster. Dels finns naturen med vackra berg och otroliga vyer, samtidigt befinner du dig bland högar med sopor och förorenad luft. Om man snyter sig i Katmandu efter att ha varit ute en timme blir näsduken helt svart.
Både Selma och Anna-Ida är glada att de fick vara med på resan och menar att en har vidgat deras perspektiv.
- Nu när vi har kommit hem till Sverige funderar vi över vi gör här egentligen. Där borta gjorde vi något viktigt och behövdes. Här ska vi skriva en C-uppsats...
