Avhandling om anhörigas roll vid psykisk ohälsa
2012-10-16Anhöriga vill gärna vara en resurs, men behöver mera stöd för att kunna vara det. Bente Weimand, doktorand i omvårdnad vid Karlstads universitet, har nyligen disputerat med sin avhandling om anhörigas möte med sjukvården.
- Både som sjuksköterska och som sjukvårdsföretag är vi skyldiga att bedriva kunskapsbaserad praktik, säger Bente Weimand. Det vill säga att yrkesutövningen ska vara baserad på kunskap som är prövad enligt vetenskapliga kriterier, men också baserad på brukarnas egna erfarenheter. De olika professionerna kan bidra till kunskapsbaserad praktik utifrån sina speciella fackkunskaper. Omvårdnadsforskningen är viktig för att utveckla yrket både teoretiskt och praktiskt. Dessutom är omvårdnadsforskning relevant också för de andra professionerna inom sjukvården.
Hur bemöts anhöriga inom sjukvården?
- Mina studier visar att anhörigas liv är mycket påverkat av livet med den som lider av psykisk ohälsa. Anhöriggruppen har sämre hälsa än befolkningen i övrigt, den försämrade hälsan har också ett påvisat samband med denna påverkan.
De anhöriga balanserar mellan en rad av behov och hänsyn, tvingas göra svåra val, kämpar med motstridiga tankar och känslor. De motstridiga och svåra känslorna är knutna till både den som har psykisk ohälsa men också till sjukvården. De letar efter hopp och mening i en mycket svår situation.
De anhöriga känner sig utelämnade
- Det framkommer tydligt att de anhöriga känner sig svikna och utelämnade till sig själva med ett överväldigande ansvar. De vill gärna involveras i sjukvården till fördel för den sjuke, men har också behov av det för egen del. De upplever att de helst inte bör kritisera systemet eller behandlingen. Trots övervägande negativa erfarenheter finns det ändå exempel på positiva erfarenheter av bemötandet.
Sjuksköterskorna å sin sida uppfattar att deras ansvar först och främst är att skapa en allians med patienten. Sjuksköterskorna stod inför svåra dilemman och val, vilket innebar att de exkluderade de anhöriga. Detta var knutet till den kontext de arbetade inom, som organisation och uppfattningar om psykisk ohälsa. Om sjuksköterskorna var i stånd till att stödja anhöriga, verkade mer vara individuella initiativ än en systematisk tanke. Att både anhöriga och sjuksköterskor upplevde en rad dilemman, visar på behovet av mer kunskap om att hantera detta på bästa möjliga sätt.
Anhörigas roll inom sjukvården behöver tydliggöras
- Vi måste komma ihåg att anhöriga inte bara är en resurs för sjukvården, utan att de själva också behöver uppföljning, säger Bente Weimand. De behöver stöd och bekräftelse på att den insatsen de själva bidrar med har stort värde. Samtidigt visar studien att riktlinjer för anhörigarbetet behövs och att sjukvårdspersonal behöver mer kunskap om tystnadsplikt och hantering av konfliktfyllda situationer.
Studien visar att de anhöriga väntar sig följande av sjukvården:
- Att bli tillfrågade om sin egen situation och de egna behoven.
- Egen uppföljning vid behov.
- Avlastning.
- Generell information om psykisk ohälsa.
- Information om hur den psykiatriska vården fungerar och de kan nå fram.
- En egen kontaktperson.
- Att bli inkluderad som samarbetspartner, och bli lyssnad på om sina erfarenheter och synpunkter.
Bente Weimand disputerade vid Karlstads universitet och är forskare vid FoU-Avdelingen i Divisjon Psykisk helsevern, Akershus universitetssykehus i Norge. Hennes huvudhandledare var Birgitta Hedelin, docent i omvårdnad, bihandledare var Marie-Louise Hall-Lord, professor i omvårdnad, och Christina Sällström, universitetslektor i omvårdnad.

