– Psykologiskt lidande som spänner över flera diagnostiska områden är nästan mer vanligt än ovanligt. Tidigare klinisk forskning har tenderat att fokusera på enskilda diagnoser vid utvärdering av psykologiska behandlingsmetoder, vilket länge har lämnat frågan om hur människor med flera diagnoser bäst kan få hjälp bristfälligt utredd, säger Daniel Wallsten, nybliven doktor i psykologi.
I sin avhandling belyser Daniel Wallsten den komplexa verkligheten av psykologiskt lidande som ofta sträcker sig över flera diagnostiska områden och ifrågasätter aspekter av det medicinska synsättet som innefattar synen på psykologiskt lidande som störningar, men också de metoder som ofta förknippas med medicinsk forskning.
– Jag tror att det viktigaste bidraget i min forskning handlar om ifrågasättandet av huruvida vanligt psykologiskt lidande, så som depression, ångest, sömnproblem och stress, faktiskt bör kategoriseras som psykiatriska störningar, säger Daniel Wallsten. Det handlar inte främst om vad som är sant – det är ju trots allt vi som bestämt hur psykologiskt lidande ska kategoriseras – utan hur det fungerar utifrån vilka åtgärder förklaringarna pekar mot. Det här sättet att förstå psykologiskt lidande har inte genererat så bra behandlingar som man skulle önska, och problemen tycks inte heller minska.
Baserat på tre kliniska studier
I sin avhandling presenterar Daniel Wallsten tre kliniska studier där olika psykologiska behandlingar testats på patientgrupper med psykologiskt lidande inom flera områden så som depression, ångest och sömnproblem.
– Samtliga behandlingar har uppvisat mer eller mindre lovande resultat, på lite olika sätt. Samtidigt har vissa deltagare inte blivit hjälpta och en del har upplevt sin behandling som påfrestande. Utöver själva frågan om hur de här behandlingarna fungerat har jag också identifierat flera dilemman som kliniska forskare möter och föreslagit lösningar, som att genomföra mindre resurskrävande men mer detaljerade studier med färre deltagare där förändringsprocessen är tydligt definierad. Detta snarare än att med hundratals deltagare försöka besvara om en behandling för en enskild diagnos fungerar bra för en medelperson som ju faktiskt inte existerar.
Avhandlingen är främst riktad till kliniker och forskare, men skulle på sikt även kunna gynna de olika grupper som studerats.
Stöd vid behandling
– I samtliga studier väcks frågor som i huvudsak riktar sig till andra kliniska forskare. Samtidigt innebär resultaten ytterligare en empirisk pusselbit för att skapa bättre förståelse om hur personer med psykologiskt lidande bäst kan få hjälp, vilket i förlängningen förstås kan vara av intresse för både behandlare och den som lider.
Daniel Wallsten sökte sig till akademin för att studera detta forskningsområde eftersom han kände sig desillusionerad i sitt arbete som psykolog med människor som led och han kommer att fortsätta sin forskarbana på Karlstads universitet.
– Jag har ett spännande forskningsprojekt som knyter an till den tredje kliniska studien i min avhandling där vi använder Virtual reality för att låta människor möta sig själva. Vi hoppas att detta kommer att kunna påverka människors negativa grundläggande upplevelser av sig själva, så som tanken att man när allt kommer omkring inte är värd speciellt mycket.
Länk till avhandlingen
