Ansvar och etik
Forskarens ansvar
Fusk och annan oredlighet i forskningen
Varje forskare har ansvar för att förhindra fusk och annan oredlighet i forskningen. Till en av forskningens avarter hör forskare som fuskar eller beter sig oredligt på annat sätt till exempel genom att plagiera andras resultat eller göra vilseledande tolkningar av sina egna. Enligt den kartläggning som den statliga forskningsetiska utredningen gjorde tycks sådan oredlighet vara ovanlig, men riskerar få förödande konsekvenser för andra. Men om misstanke om oredlighet väcks bör en anmälan göras av den som i god tro och med tillräckligt sakligt underlag har anledning att misstänka att en forskare förfarit oredligt i sin forskning. Enligt Högskoleförordningen ska universitetet utreda misstankarna.
Forskarens ansvar för tilltron till information
Både forskare och media måste lära sig hantera "expertrollen". När samhälle och politiska beslut blir alltmer beroende av forskningens ökade kunskap, ökar också risken för att ett fåtal forskare blir massmedialt kända och får agera som experter på områden där de inte har professionell kompetens. Forskaren bör därför upplysa om begränsningen i den egna kompetensen. Vetenskapliga experter måste utöver förmedlandet av kunskap också besitta förmågan att berätta något om kunskapens tillförlitlighet och osäkerhet.
Forskningens ekonomiska bindningar och beroende
Etiskt relevanta frågor kan uppstå när forskning bedrivs eller finansieras i samverkan med industriella intressen. En öppenhet i det här sammanhanget är viktig. Forskare ska därför alltid redovisa ekonomiska bindningar.
Lag om etikprövning
Från och med den 1 januari 2004 gäller en lag om etikprövning av forskning som avser människor. Den omfattar forskning på levande personer, men också forskning på avlidna och på biologiskt material från människor samt forskning som innebär hantering av känsliga personuppgifter.
Etikprövningsmyndigheten är den instans som har till uppgift att pröva och kan ge tillstånd till forskning med metoder som syftar till att fysiskt eller psykiskt påverka försökspersoner. Granskningen görs av över 500 ledamöter och experter inom olika områden och finns på sex platser i Sverige: Göteborg, Linköping, Lund, Umeå, Uppsala och Stockholm.
Ansökan görs via blankett som finns på Etikprövningsmyndighetens hemsida. Ansökan fylls i enligt anvisningar och skickas först till forskningsetiska kommittén som har till uppgift att bedöma om forskningsprojekt, där Karlstads universitet är forskningshuvudman, omfattas av etikprövningslagen eller inte. Kommittén lämnar sin bedömning samt eventuellt rådgivande utlåtande över ansökan till ansvarig forskare samt behörig företrädare för huvudmannen.
Som stöd i frågor om forskningsetik finns även två etikrådgivare vid fakulteterna, se kontaktuppgifter till höger.