Jag har fått stora delar av min vår inställd. Konferenspresentationer, föreläsningar och datainsamling har skjutits på framtiden. Då gäller det att fundera på vilka fördelar denna situation för med sig. En uppenbar sådan för oss forskare är möjligheten att läsa ikapp den litteratur som alltid ligger i högar på skrivbordet. Många av er kommer säkert också att ha extra tid för läsning i vår. Därför kommer vi forskare att presentera litteratur som vi läser och som vi tror kan vara intressant för er. Jag fick äran att börja.
"Tjänstemannen i skönlitteraturen: Bilder av goda och mindre goda byråkrater" är en antologi från 2017 där många bidragit till slutprodukten. Arbetet har hållits samman av Anders Björnsson, som är publicist och historiker, samt professor Björn Rombach vid Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet. Det var den senares medverkan som väckte mitt intresse. Han har i mitt tycke skrivit många läsvärda texter kring ledarskap.
Boken bygger på en briljant idé. Ni vet en sån man gärna sett att man själv kläckt. Många läser skönlitterära texter. Då är det också rimligt att anta att många påverkas av dessa texter och åtminstone delvis formas genom sin läsning. Redaktörerna var nyfikna på hur tjänstemannen har beskrivits över tid i skönlitteraturen. Vidare hur detta påverkat hur vi ser på tjänstemannen. Hur har till exempel Astrid Lindgrens karaktär Fröken Prysselius (aka Prusseluskan) i Pippi Långstrump format våra bilder av människor som arbetar med socialt utsatta barn?
I bokens kapitel avhandlas olika kategorier tjänstemän i dess bredaste betydelse. De många författarna har täckt in olika yrkesgrupper som lärare, domare, kontorister och präster. I kapitlet om präster (av Eva Fjellander) får vi bland många andra möta Viktor Rydbergs Kyrkoherde Suenonius och komminister Mårten Johansson hämtad från Natanael Frids texter. De skönlitterära texterna och karaktärerna utgör det empiriska underlaget för kapitelförfattarnas reflektioner.
Min forskning handlar i mångt och mycket om medborgarmöten och statstjänstemannens villkor. Det var därför med stort intresse jag tog mig an det kapitel som Anna Hedlin och Anna Cregård skrivit om bland annat Kafka och hans verk Processen. Det är säkert så att den mardrömslika texten där huvudfiguren Josef K. slåss mot en byråkratisk övermakt påverkat mångas uppfattning om såväl rättssystemet som byråkratin och dess paragrafrytteri.
Boken gav mig stor behållning. Som i många andra antologier skiftar kapitlens kvalitet och den röda tråden bleknar emellanåt. Men då är det bara att bläddra vidare och vips är man mitt uppe i en beskrivning av hur Camilla Läckbergs korpulente poliskommissarie Mellberg bidragit till bilden av poliser som fikar på jobbet. Om du läser mycket skönlitteratur tror jag att du skulle gilla Björnsson och Rombachs bok.
Johan Quist
Docent i företagsekonomi
