Varför tvingar diskussionen om huruvida man fick vänta på kompisens rum när det serverades middag bort mer samhällsviktiga frågor på internet? Charlotte Bäccman, lektor i psykologi förklarar.
Det rasar ett invasionskrig i Ukraina, Sverige är ca 100 dagar från ett riksdagsval, klimatet står inför enorma utmaningar och energipriserna skjuter i höjden. Varför får en diskussion om middagar i Sverige så stor plats i våra flöden?
- Sociala mediers betydelse för nyhetsvärdet har blivit väldigt stort. Inte bara i sociala medier utan även som nyhetsrapporteringar i andra medier eller informationskanaler. Det här betyder att anekdotiska historier fått allt större utrymme i våra liv.
Vad menas med anekdotiska berättelser?
- Det är personliga berättelser och erfarenheter ur en persons liv som inte alltid kan ses som representativa ur ett mer vetenskapligt perspektiv. Det gör sociala medier till ett viktigt demokratiskt verktyg där alla har möjlighet att få sin röst hörd. Samtidigt riskerar man att snedvrida bilden av samhället. Speciellt när de här anekdotiska berättelserna blir virala. Då börjar de leva ett eget liv, oavsett om de är generella och representativa eller inte. De kan vara helt påhittade eller felaktiga i vissa fall.
Finns det ett problem med att de här berättelserna är just anekdotiska?
– Ja, för de saknar egentligen reliabilitet. De är ofta väldigt personbundna eller situationsspecifika och saknar ofta tyngd mot exempelvis forskningsresultat. Inte sällan får de bära motbudskapet som hjälper till att ”bevisa” det vi vill opponera oss mot. Men de talar till något annat hos oss, det är inte bara ”fakta” utan de väcker känslor. De kanske gör oss upprörda och många gånger känns de ofta närmare, inte så abstrakta och svår begripliga som ett pågående krig i Europa eller klimatkrisen.
Ett annat problem med dessa anekdotiska berättelser är att de blir till en egen berättelse som kan komma att gynna andra personers berättelser. Jag kan inte den exakta upprinnelsen till vad som nu är känt som #swedengate men tycker mig minnas att den handlade om att besvara frågan vad det konstigaste man upplevt hemma hos någon annan på grund av hens religion eller kultur. Att vänta på kompisens rum när denne åt middag var alltså ett av de svar som gavs av en person. Ursprungligen handlade det alltså om hur någon överraskats av en annan kulturs seder och bruk. Kulturkrockar är spännande och handlar om ett slags normbrott. Något vi upplever som avvikande från vår föreställningsvärld. Normer är ofta så tysta att vi uppmärksammar dem först vid ett normbrott, t ex att någon du bjudit hem inte tar av sig skorna när hen kommer hem till dig. Men normbrotten kan också vara mer ”högljudda”, t ex att vissa muslimska inriktningar inte tillåter att kvinnor visar annat än sina ögon. Oavsett så är detta beteenden som vi av ren överraskning uppmärksammar och därmed något vi minns.
Vilken betydelse får en sådan här händelse – kommer den exempelvis att dröja sig kvar i människors syn på Sverige?
- Det är svårt att svara på hur länge den dröjer sig kvar, men vi kan ju konstatera att den här berättelsen nu har fått ett eget liv och har kommit att handla om svensk matsnålhet eller matosäkerhet. Det finns ju många sådan här berättelser och många är mer skadliga, och mer negativa och diskriminerande än just denna. De här anekdotiska berättelserna passar in i våra stereotypa kategorier om omvärlden och kan skapa en hel del tankevurpor. Många gånger tenderar vi att skapa orsakssamband där inga samband finns. Vi tenderar också att se händelser som orsakat av inre, personlighetsrelaterade fenomen när mycket av vad som händer har orsakats av situationen. Tänk att det istället för snålhet eller matosäkerhet handlade om att det var en familj som hade ont om pengar. Eller att kompisen som väntade på rummet glömt bort att det fanns en anledning som hen glömt bort i vuxen ålder. Däremot minns man länge känslan. Vi får inte glömma att detta var ett återgivet minne från barndomen och som vi all vet är inte vårt minne felfritt. Återberättelser av en ”faktisk” händelse är belagda med många olika felkällor.
Hur vanligt det var med just det här att vänta på rummet vet jag inte, men det är också något som kanske har förändrats med tiden. Kanske får vi leva med den här bilden av oss på samma sätt som andra nationer få leva med vår bild av dem som vi fick när vi var på semester där som barn, eller när vi utifrån ett avgränsat minne skapar en hel berättelse om en nations befolkning.
Hur kan vi som lärosäte sprida kunskap i hur sådana här frågor hanteras?
- Sociala mediers inflytande över hur vi skapar mening i vårt samhälle är en anledning varför det har blivit allt viktigare för skolan, och kanske speciellt för oss som högre lärosäte, att träna våra studenter att tänka kritiskt kring den information som finns. Det handlar alltså inte om att på ett negativt sätt kritisera allt och alla. Kritiskt tänkande handlar om att kunna särskilja på information som har ett värde och speglar någon form av fakta och information som sprids för att väcka känslor, och hur kunskap på olika sätt skapar mening i vårt samhälle. Att reflektera kring det vi läser och hör: Vem är det som uttalar sig? Varför spreds just den här berättelsen? Är det en rättvisande bild? Vad kan det finnas för alternativa tolkningar till händelsen? Är de slutsatser som dras från berättelsen rimliga?
