Vilket hälso- och sjukvårdskuratorstöd får personer med förvärvad hjärnskada och deras närstående, och hur erfars de hälso- och sjukvårdsinsatser som erbjuds? Det undersöker doktoranden Monika Högsnes vid CRS forskarskola i hållbar samhällsförändring i sin licentiatuppsats.
Monika Högsnes är socionom med magisterexamen i socialt arbete och började som doktorand vid Karlstads universitet våren 2022. Parallellt arbetar hon som hälso- och sjukvårdskurator vid neurologi- och rehabiliteringskliniken på Centralsjukhuset i Karlstad. Genom en gemensam satsning från Region Värmland och Karlstads universitet har hon fått finansiering för den licentiatutbildning som nu närmar sig sitt slut. Det avslutande licentiatseminariet äger rum i augusti, men redan nu finns projektets första artikel publicerad i tidskriften International Journal of Qualitative Studies on Health and Well-being.
Från klinisk erfarenhet till forskning
I licentiatuppsatsen undersöker Monika hälso- och sjukvårdskuratorers insatser och praktik ur ett brukarperspektiv. Intresset för området har vuxit fram genom både hennes kliniska erfarenheter och tidigare forskning.
– Hur stödet erfars av patienter och närstående är egentligen något vi vet väldigt lite om. Det finns en hel del forskning kring hälso- och sjukvårdskuratorns roll, men forskning utifrån ett brukarperspektiv är begränsad. Det har varit mitt främsta motiv till att genomföra projektet. På neurologi- och rehabiliteringskliniken, och tidigare på vuxenrehabiliteringen, arbetar jag mycket med personer med förvärvad hjärnskada. Därför valde jag att fokusera på denna grupp och deras närstående i studien.
Uppsatsen bygger på två intervjustudier med totalt 33 deltagare från tio län i Sverige. Av dessa är 23 personer med olika former av förvärvad hjärnskada och tio närstående. Materialet har resulterat i två artiklar. Den första, som nu är publicerad, behandlar erfarenheter av och uppfattningar om hälso- och sjukvårdskuratorer. Den andra artikeln, som än så länge är i manusform, fokuserar på erfarenheter av delaktighet och tillgång till hälso- och sjukvårdskuratorstöd, och planeras att skickas in till en tidskrift inom de närmaste veckorna.
Praktiskt och informativt stöd lika viktigt som emotionellt stöd
– I den första studien kunde vi bland annat se att det psykosociala stödet består av flera olika delar, där det emotionella stödet var framträdande. Det praktiska och informativa stödet upplevdes däremot som svårare att få tillgång till, trots att det ansågs vara lika viktigt och i vissa fall en förutsättning för att kunna ta emot emotionellt stöd. Studien visar också att stöd behöver erbjudas både tidigt och i senare faser. Även om man inte är mottaglig för stöd direkt i anslutning till en kris vill man ändå bli erbjuden det, för att veta vart man kan vända sig när man väl är redo.
Inte bara ett stöd, utan rätt stöd
I den andra studien framkom att tillgången till hälso- och sjukvårdskuratorstöd och grad av delaktighet i stödet varierar. Många deltagare beskriver det som en kamp att hitta rätt stöd, och både personer med förvärvad hjärnskada och de närståendes behov riskerar att förbises. Monika hoppas därför att resultaten ska kunna bidra till ett mer personcentrerat hälso- och sjukvårdskuratorstöd – både för personer med förvärvad hjärnskada och deras anhöriga.
Efter licentiatseminariet går arbetet vidare med att sprida kunskapen från studien – bland annat på en hälso- och sjukvårdskonferens vid Örebro universitet i höst. På sikt hoppas hon kunna fortsätta forska inom området i en doktorsavhandling och då även inkludera hälso- och sjukvårdskuratorernas perspektiv på dessa frågor.
Den publicerade artikeln finns att läsa här: Hospital social work in acquired brain injury care: patients' and kin' experiences and perspectives on psychosocial support
