Efter flera års konsultarbete som konstruktör, bestämde han sig för att göra något helt annat. Han lämnade dock inte fältet helt – det var fortfarande teknik och fysik som gällde. Månadens alumn heter Leif Ericsson.
Namn: Leif Ericsson
Ålder: 50
Familj: Sambo och bonusdotter
Studerade: Naturvetenskapligt basår, Fysikprogrammet, disputerade 2013
Yrke: Forskningsingenjör
Först ingenjör, sedan forskare och lärare. Leif bestämde sig efter tio år som konstruktör att det var dags för något annat.
- Det här är min andra karriär, skulle man kunna säga. Jag var gymnasieingenjör från början och hade egen konsultfirma som mekanisk konstruktör. Jag jobbade åt flera kemiska industriföretag, många av dem i Karlskoga, där det finns många avknoppningar från Bofors som ägnar sig åt kemi.
När det blev dags för studier, var det till en början just kemi som lockade, kanske för att det var ett område han var van. Men fysiken drog allt mer, och när det naturvetenskapliga basåret var avklarat, valde han Fysikprogrammet. Det var så intressant att Leif blev kvar.
Forskare och lärare
- Nu är jag forskare och lärare, och för närvarande är det mer forskning än undervisning. Troligen kan det bli mer undervisning i framtiden. Jag har några olika huvudområden som jag forskar inom, men de handlar oftast om materialfysik – hur funkar det, hur kan man manipulera materialen och hur kan de användas i olika applikationer. En stor del av forskningen handlar om material i organiska solceller, men jag forskar även på oorganiska nanokristaller.
Att vara lärare är en del av att vara forskare, och något som Leif värdesätter.
- Det är fantastiskt roligt. Jag har mest undervisat på naturvetenskapligt basår och civilingenjörsutbildningarna. Jag är ju inte lärarutbildad, men man plockar ju upp saker på vägen – det är en slags kick och belöning, när en student förstår.
Tillfredsställande när man verkligen förstår
Studenter som är nyfikna på att forska efter studierna ska absolut ge det en chans, tycker Leif. Doktorandperioden innebär väldigt mycket arbete, men det är oerhört belönande.
- Det mest tillfredsställande är när man verkligen förstår. Visst, det är besvärande många gånger man inte begriper, men det är värt något i sig att få insikt i vad som behöver undersökas vidare. När man har disputerat, ligger världen öppen för en. Jag råkade bli kvar på Karlstads universitet, men det är verkligen så att hela världen kan bli ens arbetsfält.
