Interaktiva konstverk påverkar
2012-05-16- Det mest fascinerande var att upptäcka att människor verkligen knyter an till konstverken. Det var så mycket mer än att testa några gånger. Möjligheten till samspel, interaktion, gör att vi människor bygger relationer till konstverk, platser och teknik i vår omgivning på ett oväntat sätt.
Det säger Linda Ryan Bengtsson som nyligen disputerade i medie- och
kommunikationsvetenskap vid Karlstads universitet. I sin avhandling om interaktiva konstinstallationer i det offentliga rummet har hon undersökt hur tre interaktiva konstverk påverkat människorna som använder dem: Colour by Numbers , Emotional Cities och Climate on the Wall.
Colour by Numbers visades första gången vintern 2006/2007 och det var också då studien genomfördes. Idag är den en permanent ljusinstallation på Telefonplan i Stockholm, som tillåter vem som helst att med sin mobiltelefon ändra färgerna i dess fönster. Projektet är ett samarbete mellan konstnären Erik Krikortz, interaktionsdesignern Loove Broms och arkitekten Milo Lavén. Även Emotional Cities är skapat av Erik Krikortz. Där utgår konstnären från den vardagliga frågan "Hur mår du?". Via en webbplats kan var och en gå in och svara. Känslolägena avspeglas i en färgskala från lila till rött. Under vintern 2007/2008 och 2007/2009 lyste Emotional Cities upp husgavlarna på de fem Hötorgsskraporna mitt i centrala Stockholm.Climate on the Wall, skapades av the Center for Digital Urban Living vid Århus universitet i Danmark i samband med klimatkonferensen Beyond Kyoto. På Ridehusets vägg projicerades tankeväckande ord kring miljö, som förbipasserande kunde flytta och forma genom sina rörelser.
Skapar relationer
- Min avhandling handlar om hur vi som betraktare kan bli aktörer och förändra ett uttryck med hjälp av den digitala tekniken. Interaktiv konst i den offentliga miljön kan åtminstone tillfälligt kan förändra relationen till platsen och få oss att knyta an till andra människor på ett annorlunda sätt, berättar Linda Ryan Bengtsson.
Hon intervjuade människor som konstnärerna hade kontakt med via bloggar, mejl eller som på andra sätt visat intresse för installationerna. Och det var inte den traditionella konstintressenten som var mest aktiv.
- Många jag intervjuade definierade inte installationerna som konstverk. De var helt enkelt något i personernas omvärld som väckte deras nyfikenhet och som de ville testa av olika anledningar. Någon hade till exempel för vana att varje morgon försöka skapa en färg efter soluppgången just den dagen, en annan deltog för att konstverket tycktes ensamt när det inte ändrat färg på några timmar. För flera blev Emotional Cities ett nytt sätt att betrakta världen, genom enkla representationer av hur människor i olika städer över hela världen mår.

