Historia som samhällsterapi och traumabearbetning

Under senare år har frågan om historievetenskapens praktiska användning, så kallad tillämpad historia fått stort genomslag inom forskning och offentlig debatt. Kursens syfte är att förstå och förklara mekanismer bakom fenomen som mellanstatliga konflikter, inbördeskrig och folkmord. En utgångspunkt är att svårartade kollektiva erfarenheter tenderar att upprepas, kanske flera generationer senare, om de förnekas, trängs undan eller förbjuds att uttryckas offentligt. Ett ytterligare syfte blir därmed att hitta strategier för att kunna bearbeta traumatiska upplevelser.

Frågan om historieämnets moraliska implikationer kommer att beröras, utan att några givna svar ges om rätt eller fel, gott eller ont. Att dra fram bortträngda minnen i ljuset och granska dem systematiskt, ökar det möjligheten att frigöra sig från det förflutnas demoni? Är det tvärtom så att en alltför stor fixering vid svunna tiders oförrätter försvårar fredlig samexistens mellan till exempel olika etniska grupper? Det är några problem som tas upp. I vidare mening berörs även frågor om gemensamma berättelser, minnesproduktion och ideologi.

En rad olika exempel ges på hur man hanterat - eller underlåtit att hantera - problematiska historiska tolkningskonflikter, såsom Sydafrika efter apartheid, Spanien efter Franco, det postkommunistiska Östeuropa eller erfarenheter av latinamerikanska militärdiktaturer. Även frågan om det västerländska samhällets strukturomvandling och dess konsekvenser i form av social marginalisering, populistiska strömningar och förändrade könsroller tas upp. Kursen rör sig i ett tvärvetenskapligt gränsland mellan historia, socialpsykologi, sociologi, antropologi och rättsvetenskap och vänder sig till studerande eller yrkesverksamma inom samtliga dessa fält

Fördjupningsnivå: G1N (har endast gymnasiala förkunskapskrav)

Utbildningsnivå: Grundnivå

Behörighetskrav: Grundläggande behörighet.