Sveriges sjöar förändras snabbt. Klimatförändringarna gör vintrarna mildare och nederbörden rikligare. Resultatet? Vattnet blir både varmare och brunare. När regn och smältvatten rinner genom skogar och marker följer organiskt material (humus) med ut i sjöarna. Det färgar vattnet mörkt och dämpar ljusets genomträngning.
Länge har forskare utgått från att detta borde slå hårt mot rovfiskar som gädda. De jagar med synen, sämre sikt borde betyda sämre jakt. Men ny forskning från Karlstads universitet visar att verkligheten är betydligt mer komplex.
– Vi blev faktiskt förvånade. Gäddorna åt lika mycket i nästan kaffebrunt vatten som i kristallklart vatten, säger Viktor Nilsson, lektor i biologi.
Kaffebrunt vatten är inga problem
I kontrollerade laboratorieexperiment undersökte forskarna hur gäddor reagerar på olika temperaturer, siktförhållanden och mängder av bytesfisk (exempelvis mört). Den typen av samband kallas funktionell respons, hur rovdjurets födointag förändras när det finns mer eller mindre byte, och är centrala för att förstå hur hela ekosystem fungerar.
Experimenten är ovanliga, inte minst eftersom de är logistiskt svåra att genomföra med rovfiskar som gädda. Resultaten visade att brunare vatten nästan inte påverkade gäddans födointag alls. Trots kraftigt försämrad sikt fångade gäddorna lika många mörtar. Forskarna tolkar det som att försämrad sikt påverkar båda parter. Gäddan ser sämre, men det gör också mörten. När bytesfisken får svårare att upptäcka en annalkande rovfisk kan effekterna ta ut varandra.
Varför detta skiljer sig från tidigare studier i grumligt vatten är fortfarande en öppen fråga.
När fler byten ger färre fångster
Den största överraskningen kom dock i kallt och klart vatten, vilket är typiska svenska vinterförhållanden.
Normalt gäller en enkel princip: ju fler byten som finns, desto mer äter rovdjuret. Och till en början följde gäddan den regeln. Men när mörtarna blev riktigt många hände något oväntat i kallt och klart vatten. Då minskade plötsligt antalet fångade byten.
– Vi observerade en så kallad kupolformad funktionell respons, ett fenomen som tidigare dokumenterats hos vissa insekter och spindlar, men aldrig hos rovlevande sötvattensfiskar, säger Viktor Nilsson.
Förklaringen tros ligga i bytesfiskens beteende. Under senhösten samlas unga mörtar ofta i täta stim på skyddade platser. Samtidigt lämnar många större individer sjön och övervintrar i åar. I täta grupper kan mörtarna göra det svårt för gäddan att isolera och attackera en enskild individ.
– Det verkar som att mörtarna faktiskt kan ”vända spelet” genom att gå ihop. Deras kollektiva beteende kan vara så effektivt att fler byten paradoxalt nog leder till färre fångster, säger Viktor Nilsson.
Serengeti, men under vatten
Mört och andra vitfiskar utgör en stor del av biomassan i svenska sjöar. När de samlas i stora stim eller förflyttar sig mellan sjöar och vattendrag kan det handla om enorma säsongsvisa förflyttningar, nästan som Serengetis bufflar, men under vattenytan.
Studien visar att vintern inte är en ekologisk ”dödtid”, utan en period med intensiva och komplexa samspel mellan rovdjur, byte och miljö.
– När klimatet förändras kan just dessa vinterprocesser få större betydelse för hur framtidens sjöekosystem fungerar än vi tidigare förstått, säger Viktor Nilsson.
Det är en viktig påminnelse om att naturen sällan följer våra enkla antaganden.
- Läs artikeln i Journal of Animal Ecology “Effects of temperature and browning on the functional response of a freshwater top predator" här.
